Då har Simon varit iväg på 3årskontroll och allt gick bra. Simon fick hoppa jämfota och visa att han kan det, rita lite fritt (man ska tydligen kunna rita cirkelliknande saker vid 3årsålder), för att sedan peka på vilka kort som BVC-sköterskan pratade om, och slutligen kika i en liten broschyr om mat. Även om han emellanåt blev rastlös och ville ut i korridoren så skötte han sig bra, Simon, och nu är 3årskontrollen avklarad vilket känns bra.

 

Fina Simon på väg till BVC idag: 

 

 

 

Nu ska vi vänta på att en vårdcentral i en närliggande ort hör av sig om tid för provtagning då vi fortfarande inte, trots att det nästan har gått ett år sedan vi fick papper om det, har varit iväg och lämnat blodprov för att utesluta födoämnesallergi. Simon är en liten kille, han har alltid varit liten, men han är frisk och har vuxit det senaste året och då P och jag ser utveckling har vi inte tagit tag i det där med blodprovet. Jag får en sådan stor klump i magen och det bara vrider om i hjärtat då jag tänker på att jag måste tvångshålla Simon, hårt så hårt, medan han skriker ut sin jätterädsla det allra högsta och värsta han kan från det att vi sätter oss där i stolen tills han har lämnat blodprovet. Jag vet att vi måste ta proverna, och det ska bli så skönt när det är gjort så att vi vet att det inte är någonting vi har missat när det gäller Simon, men jag vill inte göra det. BVC-sköterskan föreslog att vi, tillsammans med Simon, ska få komma iväg på förberedelsesamtal för att förbereda honom på vad som komma skall, och jag hoppas hoppas så att det kommer att lugna honom en del. Jag tror inte det, men jag hoppas. Ibland känns det nästan som att det vore bättre om han inte visste vad som väntade och att det hela sedan var över efter några minuter. Med förberedelsesamtal kommer hans rädsla redan börja kvällen innan (om vi nu dagen innan väljer att berätta för honom vad vi ska göra), eller så börjar den i bilen, eller när vi kliver in på vårdcentralen. Jag vet att det är för Simons bästa, men det gör ont i mammahjärtat....... Älskade älskade Simon. 

 

Klokan är mycket, killarna sover här hemma och det är dags även för mig att krypa ner i sängen. Ny dag väntar imorgon. 

Nighty-Night!