Elias är än så länge jätteduktig och låter oss sköta om honom då han har dubbelsidig öroninflammation. Igår kväll började han vid läggningsdags klaga på värk i vänster öra, och trots att han både var trött och hade ont accepterade han den första hutten Kåvepenin och efter en liten stund Alvedon. Inatt har han sedan vaknat en gång och gråtit lite, men sedan faktiskt sovit resten av natten. Imorse var det åter en pigg och glad Elias som vaknade upp. 

 

Jag tror att det är typiskt mig att förvänta mig det allra värsta ibland, tyvärr, och jag hinner tänka flera steg framåt och försöker då även finna alternativ eller sätt att komma runt saker och ting. Jag måste sluta med det då det faktiskt inte blir så farligt jämt. Ett exempel är igår när jag på apoteket upptäckte att det är Kåvepenin som Elias i fem dagar nu ska ta mot sin öroninflammation. Jag har hört så mycket hemskt om just Kåvepeni; att barn kräks upp penicillinet, gråter, skriker, vägrar ta det då det smakar så hemskt. Precis det förväntade jag mig så klart att även Elias ska göra, speciellt då det var så jättejobbigt att ge honom ögondropparna när han hade ögoninflammation. När jag fick Kåvepenin-flaskan framför mig på apoteket kunde jag inte låta bli att fråga apotekskvinnan om det är just Kåvepenin som barn inte tycker om. Hon tipsade då om att det är bra att låta barnet bli kallt i munnen innan man tar sin dos då kylan dämpar penicillinsmaken, det kan exempelvis vara bra att suga på en isbit, äta isglass eller liknande. Eftersmaken kan man sedan bedöva med att ta någonting starkt i munnen. 

 

Så, igår kväll fick Elias äta fyra kalla skedar vaniljglass (vi hade inget annat), sedan hutta i sig sin dos Kåvepenin och det gick jättebra. I förmiddags fick han åter en skål med lite glass framför sig, men ville bara ha en sked och huttade sedan i sig sin dos utan att säga något. När jag frågade om det smakar något fick jag bara ett "Nej." till svar. Det kanske inte smakar så farligt? Eller, så har Elias inte problem med just den smaken? Jag ska i alla fall se till att vi har isbitar i frysen och nästa gång kan Elias ta och suga på en isbit en liten sund istället för att äta glass. 

 

För att få dessa fem dagar, med tre doser dagligen, att förhoppningsvis gå något sånär smärtfritt har Elias och jag denna morgon gjort ett litet schema där han kan kryssa för varje dos som han har tagit. Schemat har vi även dekorerat med spindlar, ballong och sol. För att peppa ska han sedan efter fem-sex doser få köpa någonting litet till sig själv, och dessa har vi ritat in i rutorna så att det blir överskådligt. Det är Blixten-tema på de småsaker som han ska få köpa. Det är tydligen det som gäller nu.     ;) 

 

 

 

 

Jag hoppas verkligen att Elias blir frisk och slipper ha ont så fort som möjligt. Nu håller han visserligen igång hela dagarna som vanligt, men när kvällen, tröttheten och värken kommer är det synd om vår stackars kille. Speciellt när man som förälder inte kan göra något annat än trösta.....  

 

Bye!