Imorse när Elias vaknade kom han glatt och meddelade att han inte har ont i örat längre. Skönt att han mår bättre, tycker jag. Inatt, strax efter att jag hade skrivit det sista inlägget om att vi skulle sova i soffan, vaknade Elias och ville gå upp och sova i sin trygga sköna säng, och för att få honom att sluta gråta bar jag upp honom för att sedan lägga mig i min säng och låta P sova med Elias. På något sätt har både Simon och jag (nästan i alla fall då jag vaknade men somnade om) sovit hela natten trots de gånger Elias har vaknat till och gråtit. Imorse mådde Elias sedan bra igen. 

 

För att vara på den säkra sidan gick jag och småkillarna ändå iväg till BVC idag, speciellt då troligtvisElias  trumhinna på höger öra under natten har spruckit och vätska runnit ut. Jag är en sådan som tar det säkra före det osäkra, och vill heller inte förvärra någonting, så BVC fick det bli. Väl där kikade BVC-sköterskan först i båda öronen, och gick sedan och bokade in Elias akut hos en läkare på vårdcentralen. I kassan på vårdcentralen frågade jag om de visste hur lång tid det skulle ta innan vi kunde komma in till läkaren, i och med att läkaren skulle klämma in oss mellan tider, och fick svaret att det i alla fall skulle ta minst tio minuter. Då det var lunchdags klädde jag på småkillarna, gick iväg till närmaste kiosk, köpte grillad korv, och sprang tillbaka till vårdcentralen så att småkillarna skulle få i sig någonting i alla fall och orka med dagen. (Dock var ingen av dem hungrig så jag fick slänga maten.) 

 

Väl inne hos läkaren var Elias jätteduktig. Läkaren fick kika i båda öronen, titta in i munnen och svalget, samt lyssna på hjärtat utan att Elias sade någonting. Så jätteduktig. Läkaren däremot var inte alls trevlig utan började, när jag i princip hade berättat om kvällen, natten och vätskan, informera i otrevlig ton att man inte behandlar öroninflammation såvida det inte är dubbel öroninflammation. Jag fick då förklara att jag var orolig då det runnit ut vätska och att jag hade fått för mig att man då måste kontakta sjukvården. När läkaren kikade i båda öronen konstaterade hon att Elias visst har dubbelsidig öroninflammation och att han då ska gå på en penicillinkur i fem dagar. Om tre månader ska vi sedan tillbaka för att se att hörseln inte har påverkats och att allt är bra. Åh, så jag hoppas att allt kommer gå bra. Elias var i alla fall jätteglad för det lilla klistermärket han fick hos läkaren. Bra att så lite kan glädja så mycket.     ;)

 

Väl på Apoteket fick vi sedan veta att läkaren skrivit två recept på olika doser på penicillinet, och att hon i kassan inte var säker på vilken dos som var den rätte. Så, vi fick snällt gå hem tomhänta och ska tillbaka till Apoteket om en stund. Även på Apoteket skötte sig Elias jättebra och andra runt omkring oss satt och smålog åt oss då Elias högt funderade kring Alvedon, medicin, dammsugare, Blixten-plåster, Spindelmannen-plåset och annat. Simon, han somnade redan inne hos läkaren och sov gott i vagnen medan Elias och jag fick vänta. 

 

Nu återstår att se hur vi ska få i Elias hans penicillinkur på fem dagar. Tre gånger varje dag ska han ta sin dos. Förhoppningsvis hjälper penicillinet snabbt och att Elias kan sova gott utan att ha ont i öronen. Stackars kille, som ändå har kämpat jättebra idag med allt.      :)