När vårterminen började nu för två veckor sedan berättade min kollega och SO-lärare Z på skolan att det snart kommer gå en kontainer med diverse från Gävle ner till Gambia. Kontainern är sponsrad och det vi, alla som vill, behöver göra är att egentligen fylla den med saker som vi inte behöver ha längre och kan tänka oss att skänka bort. Z har tidigare varit med till byn i Gambia dit alla saker ska, och bland annat varit med och besökt skolan som finns där och skänkt dem papper, pennor, sudd, färgkritor och annat som det finns väldigt ont om. Och, i samma by har hon passat på att knäppa kort för att kunna berätta om resan för våra elever. 

 

Jag frågade Z, då hon nämnde detta om kontainern på vår info-träff på jobbet, om hon verkligen var redo att ta emot lite saker och hon svarade glatt ja. Nu har vi här hemma passat på att rensa undan en del och fått ihop fem svarta säckar med kläder, och en låda med leksaker. Så jätteskönt att få iväg saker och rensa lite. Speciellt med tanke på att vi i och med renoveringen har tömt hela övervåningen på saker och det som nu ska få flytta in i våra sovrum igen är kläder och saker som vi verkligen behöver och ska använda. Inget gammalt ska tillbaka, och är det gammalt ska det ut ur huset. Elias och jag gick imorse igenom leksakerna och det var kul att se honom vilja hjälpa till, även om det slutade med att han behöll alla sina gosedjur (även om jag försökte locka honom med att barn i Gambia kanske inte ens har några gosedjur alls då många är väldigt fattiga). Även vår granne K skänkte en kasse kläder som jag tog med i måndags. 

 

Tre säckar med kläder gick iväg igår, och resterande två säckar och lådan med leksaker följde med till jobbet idag:

 

foto taget med min iPhone 

 

 

Idag, när Z och jag pratade som hastigast, bestämde hon att hon vid tillfälle ska leta fram kort från den lilla byn i Gambia och skicka mig några så att jag här hemma kan visa Elias och Simon var våra kläder och leksaker kommer att hamna. Jag tror att Elias kommer att tycka att det är jättecoolt att få se hur det ser ut i Gambia och verkligen se var våra saker hamnar. Vi har lite då och då pratat om Afrika, vi har pratat om väldigt fattiga människor, men det är svårt för en sexåring att förstå då han inte har samma referensramar som vi har. Att åka till Gambia, att följa en hjälpsändning, att vara på plats och hjälpa till, precis som min kollega Z har gjort, är någonting jag också vill göra någon gång i mitt liv. Just nu är inte rätt tid, men vem vet, jag kanske får möjligheten om några år. Då vill jag ha P med mig så att vi får dela på upplevelsen och göra det tillsammans. Tills dess får jag och killarna här hemma hjälpa till på det sätt vi kan.  

 

Bye!