Åh, vilken härligt fin torsdag vi har haft. Vi har nog varit ute nästan hela dagen och det har säkert varit över 20grader varmt. På förmiddagen tog vi oss en liten promenad till den närliggande affären och Elias bestämde sig för att ta sparkcykeln på en tur. (Vi glömde hjälm men det gick bra ändå.) På eftermiddagen var det sedan så varmt så att Elias bytte om till T-shirt och shorts. Elias har åter hjälpt grannen med staketet, varit där och lekt (vilket känns jättekonstigt då jag plötsligt har endast Simon att leka med och Elias är någon annanstans), spelat fotboll och annat. Simon har staplat runt på gräsmattan och försökt hitta balansen, utforskat och gungat. Gungan är en favorit och det blir genast skrik när vi slutar gunga. Med jämna mellanrum har vi fått gå in en liten stund, Simon och jag, då Simon blir trött av värmen och solen men det är helt ok.     :)  

Idag lyckades Elias även skrämma mig ordentligt och åh så arg jag blev. Då jag inte har hundra koll när Elias är över till grannen och leker tycker jag att det är lite läskigt att ha honom där. Det är en ny känsla, att inte ha koll, och jag har inte vant mig än. Så, jag brukar kika in på deras gård med jämna mellanrum för att se att allting är ok, och det är det oftast. Vid ett tillfälle när jag tittade till kom dock grannen själv ut ur sitt garage och ingen Elias följde efter, vilket var väldigt konstigt. När han sedan undrade vart Elias hade tagit vägen blev jag lite oroligt. Jag ropade, men fick inget svar. Grannen ropade, men fick inget svar. Där blev jag rädd. Elias brukar alltid komma och ropa 'Här är jag!', men inte alls denna gång. Grannen gick in i garaget igen och tittade, ingen Elias. Han gick in till frun och frågade om Elias hade kommit in, men ingen Elias där heller. Och, där blev jag ännu mer rädd. Jag sprang in till oss i hopp om att Elias hade smitit in på toaletten, men ingen Elias där heller. Och, där blev jag riktigt rädd. Jag kom farande ut och då ropar grannen att Elias var bakom garaget, och där hittar jag honom då han medvetet har gömt sig för oss och inte kommit fram när vi har ropat. Och, där blev jag arg.

Jag är tacksam för att ingenting hade hänt Elias, för fy vilka tankar som gick igenom huvudet på mig den lilla halvminuten när vi ropade och letade, men åh så arg jag var när han bara gömde sig sådär för mig. För oss. Det är skillnad på att leka kurragömma och leta efter honom under lek, men det där var inte roligt och det måste vi nog prata om fler gånger så att han förstår och förhoppningsvis kommer ihåg nästa gång. I och för sig är han bara tre år, och jag vet att han kommer att hitta på en massa saker som jag inte blir så glad åt, men vi får fortsätta prata ihopp om att han lär sig lite. Fy så rädd jag var.

Bye!