Fy så det blåser ute denna måndag. Vart tog solen och värmen vägen???? Tycker nästan lite synd om barnen som ska vara ute och leka på dagis, men de såg nöjda ut där de sprang och lekte och brydde sig nog inte så mycket. Det var nog mer synd om fröknarna.     :)

Som vanligt gick morgonrutinerna här hemma bra och som vanligt såg Elias fram emot dagis igen. Redan igår kväll pratade vi om att det är måndag och dags för dagis, och det var inga protester alls. Väl på dagis blev Elias åter ledsen och ville inte alls vara kvar utan istället följa med mig och Simon hem. Älskade kille. Jag har nog uteslutit att det är någon som har varit elak och att det är därför Elias inte vill vara på dagis. Istället handlar det nog om att han helt enkelt är inne i en fas då han vill vara hemma med mig och Simon, samtidigt som han vill vara på dagis men då ha mig på plats där. Så, när jag skulle gå blev det en massa tårar, skrik och gråt och det var riktigt jobbigt att gå iväg och se Elias bäras bort till de andra barnen utav en av fröknarna. Nästan så att jag också ville börja gråta. Undrar om jag är den enda mamman som lämnar sitt skrikande barn på dagis trots att jag inte har ett jobb att passa utan är mammaledig och egentligen kan ta med honom hem?

För en stund sedan ringde jag dagis för att kolla läget och Elias har fortsatt vara ledsen och tjata om att 'Jag vill att mamma ska komma nu!'. Fröknarna har förklarat för honom att det inte fungerar så, att mamma eller pappa inte kan komma direkt, samt försökt få med honom på lek med kompisarna. Och det är så: när jag väl börjar jobba och Elias får för sig att han inte vill vara på dagis utan vill åka hem finns inte den möjligheten. Elias har i alla fall fortsatt vara ledsen och vill inte alls idag. När jag har grubblat vidare här hemma slog det mig faktiskt att det just nu är väldigt mycket "komma nu!". Elias testar gränser och saker och ting ska hända direkt, när han säger till, och han vill inte alls vänta. Han vill ha saker och ting på sitt sätt och får han inte det blir det högljudda protester. Fröken som jag talade med berättade även om ett annat barn på dagis som precis som Elias var jätteledsen vid lämning på morgonen och ville följa med sin mamma och lillebror hem, men som nu när lillebror också har börjat på dagis inte alls är ledsen längre. Det är säkert känsligt för Elias att jag är hemma med Simon.

Så, jag och fröken kom i telefonen överens om att vi idag kör en kortare dag och att jag åter hämtar klockan tolv, när Elias har ätit lunch. Sedan ska vi fundera över hurvida Elias ska ta sommarlov redan nu (jag hade från början tänkt att han ska gå på dagis ytterligare tre veckor) eller om han ska gå kortare dagar. Kortare dagar känns nästan lite smått stressigt när jag tänker på det. Att gå lämna på dagis och sedan hämta igen efter tre timmar, mitt i Simons och min lunch, lockar inte alls. Att försöka hinna med något under de timmarna blir också stressigt. Vi får se hur vi gör. Att lämna en ledsen Elias på dagis är i alla fall inte alls kul. Älskade kille.
 
Bye!