Det här året har gått så otroligt snabbt, trots att jag har varit mammaledig och egentligen haft all tid i världen. När jag kikar tillbaka i Arkivet här på bloggen (tänk så bra det är att den finns! vilken bra dagbok!) så kommer minnen tillbaka som jag faktiskt har glömt och så här i efterhand kan jag ändå konstatera att vi har hunnit med en hel del, jag och mina killar. Och, om det är någonting jag har gjort så är det att spendera tid med Elias och Simon.       :)  

 

I januari 2012 slutade Elias med napp, och jag tror att det var det andra steget i att bli stor liten kille. (Det första var när Elias blev torr dagtid sommaren 2011.) Sedan rullade januari-månad på med förskola, lek och pyssel hemma, lite pulkaåkning och skottning (trots att det inte alls var mycket snö att tala om), och alla vardagsbestyr. Med Simon gick vi på babysim under våren, och de stunderna var mysiga även om det var svårt att pyssla ihop dem med tider och sjukdomar. 

 

I februari fyllde Elias tre år och fick för första gången vakna upp till sång och födelsedagspresenter i sängen, vilket till en början inte alls var uppskattat då han helst hade velat sova lite till. När födelsedagspresenterna väl skulle öppnas var vi dock förlåtna. Tanken var att Elias några dagar senare skulle ha haft sitt treårskalas som han bjudit några kompisar till, men den fick tyvärr skjutas upp/ställas in då han fick ögoninflammation i samma veva. Älskade killen. Treårskontrollen gick dock bra, och när man tittar tillbaka på kort tagna under våren och sommaren kan man se att Elias verkligen har vuxit jättemycket det senaste halvåret. I mars for vi sedan iväg på en liten husvagnssemester för att ta igen oss och få egentid med familjen. Guld värt! 

 

 

 

Våren har sedan gått i förskolans-, ÖppnaFörskolans-, lekparkernas-, förkylningarnas-, lekandets och pysslandets tecken. Under våren lärde sig Simon sitta ordentligt, för att sedan börja studsa fram på rumpan och det han verkligen gjort. Inte än idag kryper han när han leker med sina bilar på golvet, han studsar fram på rumpan. När Simon i april började äta vanlig mat, samma mat som vi äter, blev även måltiderna mycket enklare vilket var riktigt skönt. I maj var det sedan dags för P att först fylla år, och några dagar senare fyllde Simon hela ett år vilket vi firade med lite tårta och födelsedagspaket. Älskade lille killen.     

 

 

Sommaren spenderade vi till en stor del här hemma, men även lite hos mina kära föräldrar samt uppe i stugan. Elias var för första gången iväg helt själv en vecka på husbilssemester med kusin Oskar, mummu och ukki, och stortrivdes. Om husbilssemestern pratade han länge om efter att ha kommit hem, och bestämde redan då att han vill åka iväg med kusin Oskar, mummu och ukki åter nästa sommar. Uppe i stugan spenderade vi midsommar, för att sedan åka hem några veckor, och sedan åka upp igen mot slutet av sommaren. Elias lekte för fullt med sina tremänningar när vi var där, och höjdpunkten var nog fyrhjulingen som tremänningarna hade köpt (och som vi köpte in oss i). 

 

 

 

 

 

 

Vår resa till Thailand straxt innan jul var välbehövd, även om vi missade både första och andra advent här hemma. Det enda vi gjorde i två veckors tid var att ta det lugnt, bada och plaska i poolen (där vi nästan bodde dagtid), samt njuta av solen. Så underbart skönt. Elias fick en otrolig vattenvana och hoppade glatt i poolen utan att tveka, samt lärde sig simma/ta sig fram i vattnet den sista veckan. Vattenrutschkanorna på hotellet var nog populäras och i dem åkte Elias och kusin Oskar minst tusen tusen gånger, enligt Elias. Kan nog vara så. När det väl var dags att åka hem hade jag gärna varit kvar en vecka till. Tiden går alldeles för snabbt. 

  

 

 

 

Nu har vi firat jul hemma i ett vinterfint Sverige tillsammans med P's del av släkten, samt besökt min del av släkten för extra julfirande. Trots att det idag, nyårsafton, har regnat hoppas jag att snön och vintern hittar tillbaka så att vi kan åka lite pulka och skidor innan våren kommer. Om en vecka är mammaledigheten slut, jag börjar jobba och vi ska bekanta oss med en helt ny vardag. Spännande det också, även om jag helst av allt hade velat spendera många många år till hemma med våra älskade småkillar.       ;) 

 

 

 

 

År 2012 har varit ett bra år, och jag hoppas att nästa år blir minst lika bra. För oss, och för er.      :) 

Bye Bye!