Under semestern i Thailand läste jag ut boken The HungerGames, skriven av Suzanne Collins, och trots att det är en ungdomsbok (tror jag?) gillar jag den. Visserligen tog det mig ett tag att komma in i boken då jag lånade den ett antal veckor tidigare på biblioteket här hemma och smått började läsa den när tid fanns (vilket inte är ofta), men väl i Thailand kunde jag inte sluta läsa. Jag förstår att ungdomar gillar den, trots att själva tanken att slåss för sin överlevnad för att underhålla andra människor är riktigt skrämmande. 

 

Väl hemma kunde jag inte vänta med att se filmen, och gjorde det en kväll när killarna somnat. Jag måste säga att det inte alltid är så att filmen följer boken, eller gör det på ett bra sätt, men The HungerGames gör det riktigt bra, tycker jag, och jag var inte besviken. Trots två, för mig, helt nya skådespelare gillade jag filmen och ska se den en gång till med P. Att läsa boken först förstör heller ej filmen när det gäller The HungerGames, istället tycker jag faktiskt att det var bra att känna till tankar och känslor som skådespelarna inte riktigt kunde förmedla. 

 

Så, om ni vill läsa en lättläst och spännande bok så är The HungerGames ett alternativ. Se sedan filmen. Den är inte fullt lika blodig och hemsk som boken.      ;)   

 

 

 

 

Bye!