Jag har sagt det förut och jag säger det igen: de är guld värda, killarna på Bilservicehuset!

Härom dagen lämnade jag in min lilla Citroën på verkstan så att de skulle byta spolarvätskepumpen. Det visade sig att just den delen som var sönder hade de inte på lager, så bilen blev kvar över natten och vi fick pussla ihop transport till och från jobbet. Igår hämtade jag sedan bilen och allt var åter som det skulle. Förutom hålet i min plånbok som bara växer, men inte så mycket att göra åt den saken.

Hur som, imorse när jag skulle åka iväg till jobbet kämpade jag hur mycket som helst och det tog på krafterna att ratta sig ut från uppfarten. Jag ringde gubbsingen och frågade om bilen/ratten kunde vara så trög på grund av kylan, men då det inte var någon kyla att tala om alls idag uteslöt vi det ganska snabbt. Jag vände hem igen så att även gubbsingen fick försöka ratta, ifall det var så att det var jag som plötsligt blivit svag under natten. Och nej, det var inte jag som förlorat krafterna totalt. Servon hade helt enkelt slutat fungera. Suck, säger jag bara!

Så, det var inte så mycket mer att göra än att åka tillbaka till verkstan och hälsa på igen. Stackars Thomas, som sitter vid disken på Bilservicehuset, hälsade glatt när dörren öppnades (innan han såg vem det var som kom in) och föll sedan ihop och frågade hur det går. Jag kunde bara skaka på huvudet och svara att det inte alls går bra, och förklarade sedan morgonens bekymmer. Snälle Thomas kikade snabbt igenom bilen själv, konstaterade att det var servon som inte fungerade, och tog sedan in bilen direkt för en lite mer grundligare koll. Tillslut hade de fått göra en "norsk reset" där de kopplat ur servopumpen ur batteriet, låtit den stå en liten stund, sedan kopplat i den igen för att nollställa allt. Och vips, så fungerade servopumpen igen. Den hade med andra ord hängt sig av någon konstig anledning. Jag är övertygad om att bilen gör allt detta för att den är sur över något.

Nu är planen den att vi ska försöka hitta en ny bil så snart som möjligt och sälja min lilla Citroën innan den hittar på nya dumheter. Det är inte alls kul att lägga pengar på bilreparationer när man har en bil som bara är fem år gammal, den ska hålla längre än så. Guldkillarna på Bilservicehuset bjöd dock på dagen minutrar och det är jag jättetacksam för, antar att de tyckte lite synd om mig som verkligen sprungit där jättemycket nu på sistone. 

För att göra om textraden som de sjunger i Hannas hjälplinje "Mu bä, dubbelkvack dubbelkvack, när du fått en svacka" - "Ring Bilservicehuset, när bilen fått en svacka!" För, de är hur bra som helst killarna där! (Och ja.... jag tittar alldeles för mycket på barnprogram nu för tiden.....)    ;)

Bye!