Dagen blev inte riktigt som planerat... Imorse, när vi i princip skulle packa ihop det sista in i bilen, började Simon klaga på magont för att strax därefter börja kräkas. Stackarn. Han kämpar så duktigt samtidigt som han gråter efter varje gång och säger att han inte tycker om att kräkas och vara magsjuk. Älskade killen. Jag skulle vilja säga att jag gärna tar över och är sjuk istället för honom, men just magsjuka - nej. (Hemsk mamma.) Men, jag är så fascinerad av våra killar som kräks i ungefär sex timmar för att sedan börja tjata om att de är hungriga, att de vill äta och sedan är igång som vanligt på kvällen igen. Hade jag legat sjuk hade jag varit utslagen i flera dagar.  

 

Så, idag blev det med andra ord ingen avfärd upp till stugan utan vi har bara varit här hemma och väntat ut det hemska. Nu är det 48timmar i karantän som gäller och nu funderar vi på var vi ska vara. Ska vi hålla oss här hemma och bara vara? Eller, ska vi åka upp till stugan och sitta i karantän där? Killarna blev jätteledsna när de förstod att vi inte skulle åka upp till stugan idag, och Elias och jag har pratat mycket om att vi inte kan leka med kompisar, kusiner, tremänningar eller släktingar oavsett var vi är när någon blir magsjuk. Elias förstår, även om han tycker att det är jättetråkigt. Att sitta i karantän uppe i stugan känns dock lite mysigare då vi kan gå ut i skogen och bara vara där, istället för att vänta och längta här hemma. Å andra sidan är det inte kul att ta sig iväg och sedan ha magsjukan gå runt där uppe där vi är begränsade på olika sätt. Vi får helt enkelt sova på saken. 

 

Jag som var uppe och plockade och donade i natt har varit helt slut idag, så nu är det dags att ta en tidig kväll. Hoppas hoppas hoppas att vi, resten av familjen, klarar oss från denna hemska magsjuka och att vi slipper se den på ett tag igen.

Hoppar ni har haft en bra måndag!  

Bye Bye!