Idag har bröderna Wisén fått en varsin spruta Twinrix på ElindaVård inne i Gävle. I förmiddags rotade jag fram Elias och Simons vaccinationskort (Noels hade de kvar på Elinda), och efter mellanmålet åkte vi sedan in till stan för att få det hemska överstökat. För både Elias och Simon var det tredje och sista dosen Twinrix, och nu har de ett fullgott skydd mot Hepatit A och B när vi ska ut och resa, ett skydd som räcker i 15-20år. Så skönt. (Trots att vi på båda hade glömt att ta denna dos inom ett år efter att de fick sina två första doser, men det gick bra ändå.) För Noels del var det andra dosen Twinrix, och nu ska vi bara komma ihåg att se till att han får sin tredje dos inom ett år så att han också är skyddad. 

 

P och jag har gått och dragit oss för det här med vaccination (för att inte tala om blodprovet som Simon måste lämna) och bestämde oss för att vara med båda två idag på Elinda och hjälpas åt. Och, det behövdes. Då Simon är jätterädd för läkare, vårdcentraler, utrustning, sprutor, ja allting, bestämde vi att Simon skulle få sin spruta först så att han slapp bli ännu mer rädd och stressad när han skulle få höra sina bröder gråta. Och ojojoj, så han skrek. Stackars lille killen. Det gick inte att varken förbereda honom, tala lugnande till honom, eller försöka lura honom, utan det var bara att hålla i honom och ge honom sprutan. Jag är så tacksam för att P tog den biten och gjorde det så bra. Medan Simon fick lugna ner sig i väntrummet med P efter sprutan följde jag med Elias in till sköterksan Ina (som för övrigt var jätteduktig och som vi ska vända oss till om killarna behöver vaccineras fler gånger), och Elias var jätteduktig när han fick sin spruta, skrattade till lite, men sedan kom tårarna i slutet. Noel, ja han visste vad som väntade och började protestera redan innan han fick sin spruta (vilket man kan vänta sig efter att ha fått fyra sprutor på mindre än två månader), men när den sedan var tagen blev han snabbt nöjd igen. Nu är dock allt fixat och killarna är redo för Thailand. Så skönt.  

 

Älskade sötnötter som landade i soffan för att spela Mario efter turen in till stan: 

 

 

foton tagna med min iPhone 

 

 

Nu är det kväll och dags att lägga de små. Imorgon väntar en ny dag, och jag hoppas att killarna slipper feber efter sprutan och allt är som vanligt. Älskade sötnötter, som jag älskar er! 

 

Bye!