Det är enklare att ha tre barn än bara ett. Eller, fler barn än bara ett. Det är bara så. (Jag tycker det.) Jag tror Noel, utan att veta om det, saknar sina storebröder jättemycket. Och, jag gör det också. Den här veckan har det blivit så påtagligt att Elias och Simon, omedvetet, sysselsätter Noel jättemycket då Noel följer efter dem för att se vad de gör och leker där de leker. Nu när inte storebröderna är hemma följer han efter mig och protesterar högljutt när jag inte leker med honom (när jag måste ta disken, gå på toaletten, gå ner i källaren och ladda tvättmaskin/tumlare, laga mat, inte vill bli biten i axeln och sätter ner honom, eller bara sätter mig och pausar då jag inte orkar bära runt på honom hela tiden). Eller, han protesterar mest hela tiden känns det som. Visst är det intensivt med alla tre killarna hemma, men det är intensivt på ett annat sätt med bara Noel. Det är inte lugn och ro alls. 

 

Jag kommer ihåg att jag var jättetrött på att vara hemma med Elias när han var i Noels ålder och jag ville bara börja jobba igen. Samma känsla fick jag aldrig riktigt med Simon eftersom Elias fanns och vardagarna sprang iväg ändå. Känslan har heller ej dykt upp nu när jag är hemma med Noel, och Elias och Simon finns. Men, nu plötsligt denna vecka kommer jag ihåg känslan nu när det bara är Noel och jag som är hemma. Idag är det femte dagen med storebröderna iväg och endast Noel hemma, och idag kom till slut tårarna då jag inte orkar med gnället mer. Så, visst är det enklare att göra vissa saker med bara ett barn och man inte behöver anpassa dagen efter tre viljor (som att ta en PW exempelvis), men tre barn är också enkelt. Det är enklare. Jag tycker det. Jag längtar tills Elias och Simon kommer hem så att det blir som vanligt här hemma. Saknar de stora killarna. Hade det inte varit för att de har så kul på sin husbilssemester hade jag nog ringt till mina kära föräldrar och sagt att jag vill ha våra killar tillbaka. Hoppas söndagen kommer snart..... 

 

En trött mamma önskar er en bra och härlig fredag! 

Bye!