Hur kommer det sig att man aldrig, eller sällan, hinner prioritera sig själv som mamma? Jag har i två veckors tid tänkt göra någonting åt mitt hår då jag åter har en hemsk utväxt, men självklart inte hunnit då jag varit toktrött på kvällarna eller haft en himla massa andra saker att göra. Min plan var (ja, jag har alltid en massa planer) att blondera utväxten ca 1-2veckor innan jul så att blonderingen hinner lägga sig lite och jag kan se något så när normal ut på alla julfoton. Men som sagt, inte har jag hunnit med något sådant och istället får jag nu gå upp och slänga i färgen för att sedan se hur ljus som helst ut på julafton. Vet inte vilket som är bäst: att vara jätteljus eller tigerrandig?

ByeBye!