Lite lurad......

Fredag. Imorse satt P och jag och försökte klura ut vem utav oss som ska vara hemma med Noel då han fortfarande är krasslig och har 37,8graders feber. Jag är, som jag tidigare i veckan skrev, stressad över att det redan är fredag, att mina 9or som jag är coach åt har uppgifter/prov kvar som måste göras helst gärna idag, och att betygen ska skrivas in på tisdag. P har lika mycket på jobbet, han också, och det slutade med att jag stannade hemma. För att ge mina elever chansen att skriva några prov/uppgifter idag ändå åkte jag och Noel in till jobbet en kortis i förmiddags, och gissa om jag är besviken när eleverna (som jag sliter så för) säger att de inte har pluggat och kan skriva prov idag. Varför stressar jag så när de inte gör det!?!?!? 
 
Tur att denna sötnöt var på bra humör trots feber: 
 
bild via Instagram - iamisvarld

 
Så, resten av denna fredag ska jag bara ta det lugnt och ägna mig åt familjen. Just nu sover Noel lunch och om några timmar ska vi hämta hem Elias och Simon från förskolan där de är och leker med sina kompisar. Jag ska ta en kopp kaffe och luta mig tillbaka en liten stund och samla krafer. 
 
Hoppas ni har och får en fin fredag! 
Bye for now! 
 

Sorkfeber...?

Vi har sorkar i vår trädgård. Inte alls bra. Tur nog så har vi en som ser till att de försvinner, men idag har vi upptäckt att Elias blir mer och mer fäst vid de små liven. Häromdagen slängde P iväg en död sork, och redan då blev Elias ledsen och ville kika på den döda sorken flera gånger. Han fick klappa den en gång (för att känna hur den kändes då han aldrig har sett en sork/mus/råtta förut) och sedan fick han direkt gå och tvätta händerna. Jag är jättenojig med sådant, men även P tar allvarligt på den punkten att döda djur ska man inte ta på.
 
Idag hittade Elias och Simon en ännu mindre sork (troligtvis barnet och den första var mamman eller pappan) och hålet till sorkarnas bo, och den lilla sorken har Elias blivit jättefäst vid. Trots att P imorse sade att han INTE får gå och klappa sorken har Elias gjort det flera gånger under dagen utan att tala om det. Visserligen har han varit noga med att tvätta händerna efter varje gång, men åh så arg jag har varit på honom ikväll. Ännu mer arg blev jag när Elias berättade att P imorse faktiskt berättade om något som heter sorkfeber och att han verkligen INTE får klappa den döda sorken. Och, så har han gjort det ändå!?!?!?! Hur tänkte han????? (Vi borde så klart ha stoppat undan sorkbebisen i en kartong eller låda så att ingen kom åt den, men då den fortfarande levde fick den vara kvar ifall den skulle orka återhämta sig och leva vidare.) Jag har varit så arg så arg, och är så rädd så rädd, att Elias kan ha blivit smittad av den där lilla varelsen idag. Elias själv har varit jätteledsen, han också, och gråtit, och mellan snyftningarna förklarat att han har klappat den lille bara för att den är så söt. Visst, jag kan hålla med om att den är lite söt - men inte söt nog för att riskera att drabbas av sorkfeber! 
 
 
 
 
Så, ikväll har jag läst på om sorkfeber och det kan ta allt mellan två-sex veckor innan man insjuknar från och med idag. Blir man sjuk drabbas man av hög feber, muskelvärk och väldig smärta i mage och rygg. I allra värsta fall kan även njurarna ta skada så att man tvingas åka in på sjukhus för att få vård. Snälla snälla låt inte Elias ha blivit drabbad. Samtidigt som jag tror att risken är liten att Elias blir sjuk så finns risken där i alla fall, och jag är jätteorolig. Han får mycket hellre ha öronont än detta..... 
 
Bye! 
 

Födelsedag och vab

 
bild via Instagram - iamisvarld 


 
Det har blivit lite tradition nu i vår familj att tissla och tassla på morgonen när någon fyller år för att sedan väcka  födelsedagsbarnet med sång och födelsedagspresenter. Det är så kul att se Simon och Elias plocka fram grattiskort och presenter som vi har gömt kvällen innan, och hur uppspelta de är när de ska börja sjunga. Idag väckte vi P med sång och presenter och firade honom lite innan det var dags att ta tag i dagen. Mys att sitta där i sängen och se på när killarna hjälper sin pappa att öppna presenter (även om Noel inte frågade om han fick hjälpa till utan satte igång att riva papper ändå).  
 
Idag har dock jag varit hemma med Noel, stackaren. Inatt har han varit helt omöjlig, gråtit och inte kommit till ro alls stora delar av natten. Han har vaknat i sin säng, gråtit, velat komma upp i vår säng, för att ligga där en liten stund, böka runt, börja gråta, tillslut pekat på sin säng att han vill dit, bökat runt där, och tillslut somnat till en liten stund för att sedan börja om hela proceduren. Om och om och om och om igen. Det är ett under att jag orkade ta mig upp imorse. Väl uppe konstaterade jag att Noel var varm, och då han var jättetrött efter natten beslutade vi att han fick vara hemma idag tillsammans med mig. Så, denna onsdag har jag vabbat, Elias och Simon har varit på förskolan fram till två, och sedan har jag och Elias ikväll varit iväg på fotbollsträning. Nu är jag sådär skönt trött i benen igen och ska ta kvällen alldeles snart. Noel, han får bli hemma imorgon också och vi hoppas på en feberfri dag då. Morgondagen kommer P och jag dela upp så att jag hinner jobba i alla fall förmiddag. (Kan inte låta bli att känna mig stressad nu när betygen sätts nästa vecka och det är flera elever som behöver pushas och påminnas så att de klarar sitt, samtidigt som jag vet att allting inte hänger på bara mig.)  

Noel och jag idag: 

kort taget med min iPhone


 
Nu, dags att kvällen.  
Hoppas allt är bra med er! 
Bye Bye! 
 

Simons 4årskontroll på BVC

Idag var det dags för Simon att göra 4årskontrollen på BVC, och han skötte sig jättebra! Jag är så stolt över Simon (för med honom vet man aldrig riktigt hur det kan gå)! Då vi varit med om en 4årskontroll tidigare med Elias visste vi nu vad som väntade, och igår kväll förberedde vi Simon lite inför vad som skulle komma; inför hörseltestet han skulle få göra, pinnarna som han skulle få plocka med, att han skulle få titta på bilder och prata med en doktor. 
 
Idag gick allt som sagt jättebra, även om han var lite väl uppspelt och satt och småskrattade under hörseltestet när pipen kom. När det var dags för syntestet pekade han på samma bokstäver på plattan framför sig, som doktorn pekade på skärmen med bokstäver. Inte för att vi har varit oroliga för syn eller hörsel, men det är alltid skönt att få saker och ting kollat. (Dock slog det mig att Elias faktiskt kunde bokstäverna som doktorn pekade på när han var på sin 4årskontroll, och det är intressant hur olika det är bland barn. Inte det att jag vill jämföra, utan bara konstatera att de är olika killarna och är intresserade av olika saker.) 
 
Efter hörsel- och synkontroll pratade Simon sedan på med doktorn (sköterskan) som kunde checka av det ena efter det andra på sin lista. Simon föjer sin vikt- och längdkurva vilket också känns skönt, och han har vuxit under våren då han nu har fått gå upp i storlek på främst jeans och byxor till stl.98-104. (Och jo, jag vet att han är liten jämfört med andra, men vi har små killar och det viktigaste är att han håller sin kurva.) Någonting som vi dock ska återkomma till, och jag tror att vi väljer det när det är dags för 5årskontroll, är Simons uttal. Jag fick frågan om sköterskan ska skicka en remiss till logopeden då vissa ljus inte sitter riktigt hos Simon, men varken P eller jag, nu när vi har diskuterat det, känner att det är aktuellt i dagsläget. Jag tar gärna emot hjälp när vi behöver det, det är inte det. Men, varken P eller jag är oroliga för Simons uttal och det är vanligt att sådant mognar med tiden och vips kan bli bra. Sedan kan jag inte låta bli att tänka på alla långa köer till logopeder i vår och andra kommuner, och då är det bättre att skolbarn i alla åldrar som står i kö får tiderna i första hand medan vi kan vänta lite. Jag vet inte om det är rätt eller inte, men så känns det just nu. 
 
Efter vårt BVC-besök firade vi det hela med att köpa glass. Eftersom Simon är en känslomänniska och tidigare har tyckt att besök på vårdcentralen är läskiga, tyckte jag att det passade bra att fira med glass och stärka den positiva känslan vi hade med oss efter vårt besök idag. Allt gick verkligen jättebra och vi kan stämla Simon i rumpan med ett ok.         :) 
 
Vår snart 4årige fina kille, bus-Simon:
 
 
 
De närmaste dagarna nu är det kalasförberedelser som gäller och gissa om Simon längtar till sista maj!       :) 
Bye! 
 

Söndag med lek och killar på hylla

Det är söndagkväll och den här helgen har verkligen svischat iväg. Igår kom jag äntligen ut på en PW och det var jätteskönt att vara ute och röra på sig. Efter halva sträckan träffade jag på Elias kompis G med föräldrar som också var ute på en runda och jag konstaterade, när vi som hastigast stannade till och pratade, att jag måste börja röra på mig på allvar då jag inte orkar hänga med killarna och tjejerna på fotbollsträningen. Inte lätt alltid, men skam den som ger sig.       ;)
 
Idag, söndag, har vi varit hemma och donat. Elias och Simon har lekt nästintill hela dagen med kompisen E och det är så kul att de kommer så bra överens. E var här över lunchen, och på eftermiddagen följde Elias med E över till honom och så lekte de där. Det känns stort att de kan gå över till varandra bara sådär. Lite kul är även att en av Elias kompisar på förskolan, som han även kommer att gå i samma klass med när han börjar för-ettan, flyttar in bredvid kompisen E och även han har varit med och lekt en stund på eftermiddagen. Innan middag hann Elias och Simon även leka med granntjejen M som kom över, så det har varit fullt hus idag. 
 
Förutom en massa lek så har P och jag faktiskt fått små bra saker gjorda idag. Jag har städat och röjt i killarnas sovrum, det var alldels för länge sedan sist men nu så. P har lagat vår säng, och nu äntligen kan vi sova med en rak madrass. (Den har lutat nedåt på Ps sida i flera år och vi har aldrig tagit tag och lagat den förrän idag.) Elias och P har gått runt med trimmern och snyggat till, medan jag har plockat med tvätt och annat. Sedan har vi ersatt hyllan med alla nycklar i hallen med en hatthylla istället, och genast känns det mycket bättre med ordning på jackor och regnkläder. Noel och Simon fick provsitta hatthyllan, och de gjorde det med skräckblandad förtjusning. Det finaste man har sätter man på hyllan. Eller, hur var det?       ;)
 
Ibland kan jag få en bild av hur killarna kommer att se ut i framtiden, när de blir tonåringar. Detta kort på Simon är ett sådant. Fina Simon: 

 
bild via Instagram - iamisvarld

 
Nu ska bara några dokument skrivas innan jag också får krypa ner i sängen och ta kvällen. Killarna sover sedan ett tag tillbaka, och jag längtar tills jag också får krypa ner. 
 
Hoppas ni har haft en bra helg! 
Nighty-Night! 
 

Bästa boosten!

Kikar in här som hastigast för att säga att börja träna flickor och pojkar -08 och -09 är nog det roligaste och bästa jag har gjort på sistone. Bortsett från att det varje onsdag är stressig att ta sig från APT eller arbetslagskonferenser till fotbollsträningen så är jag så innerligt glad och fylld av energi när jag kommer hem efter träningen. Det är så otroligt härligt att höra barnen ropa 'JAAAAAAAAA!!!!!' när man frågar dem om de är redo att leka Vem är rädd för Zlatan (idag blev det Vem är rädd för Ronaldo?) när vi bryter av för lite lek mitt i träningen. Eller, när man frågar dem en extra gång och svaret blir ett ännu högre och rungande 'JAAAAAAAAAAAAA!!!!!!'. När man sedan, precis innan det är dags att sluta, sitter på fotbollsplanen och frågar barnen om de ska komma på fotbollsträningen nästa vecka och åter får ett 'JAAAAA!!!!!' till svar så vet man att de har haft roligt. (Annars skulle de inte vilja komma tillbaka, väl?) 
 
Så, jag är trött i kroppen men ändå fylld av energi och glädje efter dagens träning, vilket är en härlig känsla. Idag var faktiskt inte Elias med på träningen då han var på 6årsfest på förskolan, så vi ser båda fram emot nästa veckas fotbollsträning.            :) 
 
 
Bye! 
 

Vårruset Gävle 2015

Jag är så glad att jag för några veckor sedan anmälde mig till Vårruset på jobbet, även om jag i början var skeptisk då jag inte har hunnit eller orkat ta några PWs alls under våren. I lördags kom jag äntligen ut på vårens första PW. Idag träffades vi, jag och mina fina arbetskamrater, kl.18 för att peppa varandra, värma upp ihop och sedan ta oss igenom Vårruset utifrån våra egna förutsättningar. Och, vi fixade det allihopa och var jättenöjda! Jag är så glad att jag orkade hålla min PW-takt och gick 5km på 50,22min, och att ljumsken höll!!! Yeay! (Nu dock är benen helt slut och ljumsken, som gjorde sig påmind hela loppet igenom, är stel och värker. Men, det var det värt.) Efteråt blev det picknick med fina kollegorna och medalj.
 
 
bilder via Instagram - iamisvarld 
 
 
Nu vila stackars kroppen som är rejält chockad.... 
Nighty-Night!
 

En låg och trött mammas klagovisa....

Vet inte riktigt vad som är fel, vad det är som stressar mig (förutom allt det vanliga med enorm tvätthög, tvätt som ska sorteras, hus i kaos, killar som retar varandra och inte lyssnar etc etc), men oavsett vad det är har det fått mig låg. Jag har inte alls lust till något, samtidigt som jag gärna skulle vilja dona och göra saker för mig själv. Det kanske är just där felet ligger, att jag inte kommer undan och får tid för mig själv? 
 
Idag har vi haft en vanlig söndag här hemma och både Elias och Simon har lekt med kompisen E stor del av dagen. Jag tycker det är kul när killarna har kompisar här hemma, det vill jag inte alls ändra på. Däremot önskar jag att Elias och Simon, mellan varven (exempelvis när vi äter mellanmål och middag), faktiskt varvar ner och talar i vanlig samtalston och hastighet. Det händer aldrig. Jo, om jag ber, påminner en gång till, säger till igen, tjatar, tjatar och tjatar. Men, då har även min samtalston och hastighet blivit allt annat än lugn, den också, och så är middagen inte alls rolig längre. Allting är så intensivt och.... intensivt. Hur ska man göra? Är det inte möjligt längre att ha lugna middagar där man kan småprata lagom tyst och bara njuta av maten och av att bara vara? Eller, gäller det bara att acceptera läget och hoppas på att de lugna middagarna återkommer om en sådär 18år när killarna börjar flytta hemifrån? Funderar på om jag ska kidnappa P och rymma iväg någonstans i några timmar så att vi kan äta middag ihop, bara han och jag, någon gång.... 
 
Elias har för övrigt idag cyklat utan hjälm, vilket han vet att han absolut inte får göra. Han var duktig och ärlig som berättade det själv för oss, och sedan kom han med förslaget att han inte får cykla på en vecka som konsekvens. Då kör vi på det. Men, jag vill veta hur man får honom att förstå att han inte ska glömma/strunta i hjälmen? Hur ska han förstå hur illa det kan gå om han inte har hjälm? 
 
Sedan har Elias valt att inte klä på sig kläder efter väder idag, utan istället trotsat och därmed blivit blöt och kall ute, är en helt annan sak och jag bara hoppas att han inte åker på en ytterligare förkylning och får ännu mer ont i örat än han har. Får man säga att man inte vill vara hemma och vabba, och speciellt inte då Elias (för, det är mest han som trotsar) struntar i tillsägelser och som följd blir sjuk? Jag säger ingenting om att man blir sjuk och smittad av andra ibland, det hör till. Men, att exempelvis inte klä på sig ordentligt så att man blir kall, ännu mer mottaglig för elaka basiluskler och tillslut sjuk (i onödan) är inte kul. Jag vet att vissa föräldrar ser lediga dagar, även vab-dagar, tillsammans med sina barn som bonusdagar då de får spendera tid tillsammans. Jag gör inte det. Inte just idag. Jag är inte alls sugen på fler dagar med killar som trotsar, bråkar, retas och inte lyssnar. Då vill jag hellre vara på jobbet, och jag trivs så fantastiskt bra på jobbet. Imorgon missar jag tyvärr ett språkmöte där kartläggning av läsförståelse och läsutveckling står på dagordningen, och då det är någonting som jag verkligen vill vara med och jobba med känns det tråkigt att vara hemma. Jag hoppas hoppas som sagt att Elias inte blir ännu sämre nu och att vi måste vara hemma fler dagar kommande vecka, speciellt inte då Elias egentligen har sig själv att skylla. Elakt att säga så, jag vet. Men, just nu känner jag mig verkligen låg..... 
 
Nej, det är dags att krypa ner i soffan och kika på film. Imorgon är en ny dag. Vem vet, då kanske det kommer en sommarvisa och lyckliga tillrop här istället?! 
 
Hoppas ni har det bra! 
Bye! 
 

En regnig söndag.....

Jag älskar att killarna älskar att vara ute och leka, oavsett väder. Och, trots att det regnar söndag är Noel, Simon och Elias ute och leker. De får hålla sig på altanen, men ändå. Jag, ja jag blev bekväm och håller mig inne (skyller på att jag har en massa tvätt att vika.)  
 
 
 
 
Annars har vi inga planer idag utan ska bara ta en mysdag. Elias har klagat på ont i örat i några kvällar, och sagt att han inte riktigt hör ordentligt på höger öra, så tid hemma för att kurera sig är nog bra. P hade tänkt ta en dag i hangaren men då han, stackarn, vaknade redan klockan 04 imorse tar han igen sig lite nu. Jag fick en efterlängtad sovmorgon till halv nio och har krafter tillbaka.         :) 
 
Hoppas ni har en bra söndag! 
Bye for now! 
 

Bubblor i massor.....

Vi fortsätter att njuta av de lediga dagarna och donar på ute med ditten och datten. Till och med P säger att det är skönt att hålla på med diverse ute, vilket är kul. Elias och Simon varvar donandet (de hjälper till och med diverse) med att leka med kompisar, och Noel leker på han med sitt. Häromdagen köpte jag tre såpbubbleskjutare till killarna och de är väldigt populära. Till och med Noel kan skjuta bubblor. Sötnöten. (Dock går de väldigt lätt sönder, så de får hålla så länge de håller och sedan får vi köpa nya för att ta med till stugan senare i sommar kanske.) 
 
 
 
 
Hoppas ni har en bra lördag! 
Bye for now! 
 

En fredag med ärenden...

Det blåser ordentligt ute denna lediga fredag, men vad gör det när shopping och ärenden står på ToDo-listan!? Igår kväll sade Elias att han var täppt i näsan, men en god natts sömn verkar ha hjälpt och denna morgon har han inte alls varit hängig vilket är tur då han ska på 7årskalas på Leklandet i eftermiddag. 
 
Kan inte låta bli att publicera en bild tagen förra helgen på mig och Noel. Han har blivit så kramgo och pussig på sistone, så härligt!         :) 
 
 
 
 
Nu dags att åka in till stan. 
Hoppas ni har en bra fredag! 
 
Bye! 
 

Torsdag och Kristi himmelsfärd

Att bryta av veckan med en ledig dag är lyxigt. Hela dagen har vi spenderat hemma tillsammans och donat med diverse saker. P och Elias har hämtat hem robotgräsklipparen och snart är det dags att koppla in den inför sommaren. (Elias och Simon har redan testkört den idag.) Imorgon blir det jobb för Ps del, men jag och killarna fortsätter att ha ledigt och shopping står på schemat. 
 
En helt ok dag ute även om det har blåst en hel del. Noel var jättenöjd när han hittade en spade i rabatten som han kunde leka med. Sötnöten. 
 
 
 
 
 
Hoppas ni har haft en bra ledig torsdag! 
Nighty-Night! 
 

Onsdagens sötnöt


foto taget med P's iPhone6


Det är inte lätt när man är lite liten men ändå vill låna storebrödernas kläder. Sötnöten. 

Vi säger välkommen onsdag, jobb, förskola och fotbollsträning till kvällen! 

Ha en bra dag, alla! 
Bye! 


Träffat förskoleklassen för första gången

I flera dagar har Elias sett fram emot denna tisdag, och desto närmare dagen har kommit desto pirrigare har han känt sig. Idag har han nämligen träffat förskoleklassen han ska gå i för första gången. Oj, så stort! Det är stort även för P och mig, och jag är så glad att Elias ville ha med oss idag (även om han sedan skickade hem oss när halva tiden hade gått).         :) 
 
Klockan 10.00 i förmiddags var det samling på skolgården vid flaggstången, och där träffade vi förskolefröknarna och de andra barnen för att sedan gå in i det blivande klassrummet. I klassrummet sjöng vi sedan om barnens namn, vi sjöng lite MoraTräsk, för att sedan kika på vad man kan göra/leka med och sedan fick barnen leka med det de ville och lära känna varandra lite. Elias började leka med blivande klasskompisen E och det var kul att se honom så lätt ta kontakt och komma överens med helt nya personer. Två av hans blivande klasskompisar bor/kommer att bo här på gatan/ett stenkast bort, vilket också är jättekul då han får fler kompisar att leka med på fritiden. Jag gick runt lite och småpratade med några av barnen och konstaterade att en handfull av dem går på fotbollsträningen på onsdagar, vilket innebär att Elias kommer att lära känna dem utanför skolan om de alla fortsätter spela. Barnen kände igen mig, lite kul. 
 
 
 
 
Nu var bara hälften av den blivande förskoleklassen och hälsade på då fröknarna vill ha det så och få möjligheten att träffa barnen, lära sig namnen och lära känna dem smått under lite mindre och lugnare former. Till hösten kommer det att vara 28barn i förskoleklassen, och personalen har bestämt sig för att inte dela upp gruppen utan låta den vara stor så att man kan jobba med mindre grupper utifrån behov/nivå/intresse allt eftersom. Jag tycker det låter bra och ser fram emot starten i höst. Det ska bli så spännande att få följa Elias in i någonting helt nytt för oss! P och jag känner oss jättenöjda och är lika förväntansfulla som Elias!          :)
 
En spännande dag idag, med andra ord! 
Bye! 
 

Ledarutbildning

I fredags kväll fick jag ett mess från tjejen som har dragit igång fotbollen för 08orna och 09orna där hon frågade mig om jag ville gå en ledarutbildning som klubben håller i. Jag som tycker att kurser och utbildningar är kul och vill hoppa på allting svarade såklart Ja, och ikväll har jag varit iväg på ledarutbildningen. Så kul. Nu var inte teorin svår alls då det handlar om lek och om att ha roligt när barn som är 6-7år spelar. Men, det var ändå nyttigt att bli påmind om vissa saker. Roligast var dock att se killen som höll i utbildningen träna ett tjejlag, hur han jobbade och övningarna han gjorde. Riktigt kul! Nu ska jag bekanta mig med boken om ledarskap som jag lånade med mig hem, och se vad vi ska hitta på på onsdag. 



Nighty-Night!


Utbrytarkungen Noel

Jag har sett det hos vänner och bekanta genom åren, men här hemma har vi aldrig hamnat i den situationen. Förrän nu. När Elias och Simon var små behövde vi inte oroa oss för att de skulle öppna dörren för att smita ut, upp på övervåningen eller ner i källaren. De hade inget intresse av det och vi behövde då aldrig heller vrida på handtagen. Förrän nu. Noel är en utbrytarkung och om ytterdörren är olåst öppnar han dörren och smiter ut. Handtagen till toaletten nere, till källartrappen och trappen upp har vi som sagt fått vrida upp så att han inte kan öppna dörrarna.
 
Jag trodde nog att det var lugnt nu, tills jag idag såg Noel dra en stol fram till toalettdörren, klättra upp på stolen och börja rycka i handtaget. Åh nej, säger jag bara. Nu lyckades han ändå inte trycka ned handtaget så att han fick upp dörren, men det är nog bara en tidsfråga innan han kommer på hur man ska göra. Samtidigt som jag ser faran med att Noel lär sig hur han ska göra för att öppna dörren (och jag tänker då främst på dörren till källartrappen där han kommer att rasa rakt ner om han försöker klättra ner själv), samtidigt tycker jag att det är så coolt att han är så pass kreativ, påhittig och löser problemen. Däremot är det skönt för både Elias och Simon att kunna gå på toaletten i lugn och ro och slippa få sin lillebror instormandes då han också vill vara med.
 
Älskade sötnöt.
 
 
 
 
 
Idag, söndag, har vi mindre roligt väder här hemma då det är blött och grått med regnskurar då och då. Elias har följt med kompisen G och hans familj till leklandet och kommer att ha en toppendag där. Simon har varit iväg och matat lite fåglar med sin pappa, samt handlat, så de har fått lite egentid. Jag, ja jag ska sätta mig och läsa vidare om språkstörning (lite egen fortbildning) nu när Noel sover lunch. Sedan får vi se vad resten av dagen bjuder på. 
 
Hoppas ni har en bra söndag!
Bye for now! 
 

En vecka går så fort.....

Det är redan den 9e maj och det har gått över en vecka sedan jag kikade in här senast. Är ledsen för att jag inte har hunnit eller orkat med! Den senaste veckan har tagit på krafterna och det är många tankar som har gått runt runt i huvudet, men nu känns det bättre och jag ser fram emot sommarlovet och sedan en nystart i höst. (Mer om det på tisdag nästa vecka då Elias förskoleklass ska träffas för första gången.) 
 
Idag, lördag, har vi haft en skön härlig vårdag här hemma. Solen har värmt på underbart skönt och medan P har målat/oljat den nedre altantrallen har jag suttit i solen och samlat krafter. Det var inte alls långt ifrån att jag somnade till. Så skönt. Elias och Simon har lekt en liten stund med kompisen E, sedan har de sprungit runt på gården och lekt samt hoppat studsmatta. Noel upptäckte idag att det är riktigt kul att åka ner för rutschkanan på mage, vilket han har gjort om och om och om igen. 
 
Förutom festen som vi var på den 1a maj, blev vi igår spontant inbjudna på middag hos familjen Klöfver vilket var både trevligt och gott. Det var inte lite sugna vi blev på att börja röka hemma igen då M bjöd på rökt bacon, falukorv och köttfärsrulle med cheddarost och paprika. Vi måste på allvar se över vår rök, om den går att rädda sedan vi råkade röka en grillpåse som givetvis smälte. Inte helt optimalt... 
 
 
 
 
 
Nu ska vi sjunka ner i soffan och ta filmkväll, P och jag.  
Hoppas ni har haft en härlig lördag! 
Nighty-Night! 
 

1 maj och kväll hos vänner

1a maj har bjudit på regn och åter regn. I förmiddags passade P på att spola rent altanen och trallen så att den är redo att målas när solen åter hittar fram. Efter lunch tog jag och killarna sedan en tur in till stan för att köpa lite tröjor till Simon, samt en liten present till Madde och Jeppes tjejer då vi ska iväg till dem ikväll. P passade på att vila under tiden vi var iväg. Nu, ja har vi vilat och gjort oss redo för kvällen som bjuder på kompishäng och tacos hos bästa Madde och Jeppe dit även resten av gänget kommer. Vi säger välkommen maj-månad! 
 
bild via Instagram - iamisvarld


Hoppas ni har en bra dag! 
Bye! 
 

RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!