När jag i torsdags, förra veckan, hämtade killarna på förskolan berättade en av fröknarna att det inte hade varit någon bra dag för Elias. På skogsutflykten hade Elias knuffat en av sina förskolekompisar när kompisen var på väg att klättra upp för en sten, och väl tillbaka på förskolan hade Elias (trots att han blev tillsagd att sitta i soffan och vänta på fröken) gått och slagit till samma kompis i magen. Elias! Slagits! Två gånger! När jag lyssnade till fröken gick luften ur mig och jag har nog aldrig varit så besviken på Elias som jag var då. Visst blev jag arg, men mest besviken och det var besvikelsen som Elias fick se. 

 

Idag, måndag, när jag hämtade killarna berättade en annan av fröknarna att Elias återigen hade haft en mindre bra dag. Igen??? Elias var hemma med halsont i fredags och sedan har det varit helg, och sedan i torsdags har vi pratat om det här med att man inte ska slåss. Men, idag har det hänt igen. Nu slog han inte någon idag, men istället hade han tagit och hällt ut alla pärlor på bordet som en förskolekompis hade kämpat med att trä på ett halsband. Elias! Förstört! Igen! Just nu känns det jättekonstigt alltihop, och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det hela. Elias vet mycket väl att han har gjort fel, och han blir ledsen när vi pratar med honom. Men, ändå gör han (nästan) samma sak igen?  

 

Idag har vi åter pratat med Elias om att han aldrig får slå någon, aldrig får förstöra för någon, och aldrig får reta någon. Både i torsdags förra veckan, och idag, hade förskolekompisarna retat Elias och tillslut hade han inte orkat längre vilket resulterade i knuff, slag och att förstöra. Och visst, jag förstår honom. Men, han får ändå inte bråka, slåss och förstöra, även om han tröttnar. Elias är äldst på sin avdelning och alla som retar honom, som han sedan ger tillbaka på, är yngre och mindre än honom, så det är inte ok. Inte på något sätt. Nu är frågan hur han ska komma ihåg att inte reagera som han har gjort hittills. Vi har försökt säga åt honom att han ska svara med: 

"Äsch, jag stuntar i vad du säger."  

eller 

"Om du inte är snäll vill inte jag leka med dig." 

 

 

Sedan ska jag erkänna att jag också fick mig en tankeställare idag. När jag frågade Elias vem han har sett förstöra, knuffas och slåss, vem det är han gör samma lika som, fick jag svaret "Han den där i Alfons.". Aldrig hade jag trott att filmen som vi såg på bio för två helger sedan skulle påverka honom så! I Alfons Åberg-filmen var det en större kille som bråkade med alla som var mindre än han själv, han knuffades, förstörde och skrattade åt alla andra. Och, nu när jag tänker på det så är det precis det Elias har börjat göra. Så, förutom att prata om hur man ska vara mot andra människor har vi även pratat om att det som händer på film är film, inte alls verklighet. Att han måste förstå att vi aldrig kommer att kunna gå på bio och se filmer om han tror att man kan göra som på film.   

 

Under dagen, innan jag hämtade killarna, hade jag och grannkompisen E's mamma bestämt att killarna skulle få leka efter förskolan. Min spontana reaktion, efter att jag hämtat killarna, blev att om han bråkar med kompisar på förskolan ska han inte leka med några kompisar hemma. Det blev så idag och killarna får leka imorgon istället. Nu är frågan om det var rätt konsekvens eller ej. P och jag har diskuterat det här med konsekvenser och tycker olika. Egentligen spelar det ingen roll om vem utav oss som har rätt, eller om det finns något 'rätt' i frågan. Det jag känner är att jag inte vill att Elias, Simon eller Noel ska växa upp utan att förstå att deras ageranden får konsekvenser, att de växer upp och tror att de får göra som de vill. Jag har under åren jag har jobbat sett alldeles för många ungdomar som tror att de får bete sig som de vill och att de kan fortsätta med sitt beteende precis som de vill. De ungdomarna kommer att krocka med verkligheten en dag. Det kommer inte att bli så för Elias, Simon eller Noel, men det är svårt det här med konsekvenser. Och, det är svårt när man som föräldrar tycker olika. Vid middagsbordet frågade jag Elias vad han tyckte skulle bli konsekvensen av hans agerande, och hans förslag var att han inte skulle få spela på iPad'en i en vecka. Vem vet, det kanske fungerar? Det är Elias förslag, det är han själv som har valt det, och det är lätt att påminna honom om varför han inte får spela. Om man nu ska ha konsekvenser. Åh, så jag hoppas att detta är en snabbt övergående fas. 

 

Det är bra att Elias teckning på kylskåpet finns där med ett hjärta på och väger upp allt det jobbiga:  

 

 

 

 

Trötthet i kombination med diskussioner där vi tycker olika, P och jag, slutar oftast inte bra och ikväll har jag inte orkat med så mycket. Vi hoppas på en ny och bättre dag imorgon. En trött, besviken och ledsen mamma säger nu,

 

Nighty-Night!