Jag kan inte säga att de senaste dagarna har rusat iväg, men timmarna och dagarna försvinner ändå på något konstigt sätt och det är flera dagar sedan jag skrev något här. F'låt! Måste ändra på det. 

 

Det är en regnig tisdag vi har här och lite trött ami. Jag har nu tillslut åkt på samma jobbiga hosta som Elias har haft i några veckor, som även Simon och P har, och jag bara hoppas att hostan ger sig snart samt att Noel inte blir förkyld och dålig. Elias och Simon är som vanligt iväg till förskolan, och just nu sover Noel vilket ger mig lite tid att kika runt på bloggar, aftonbladet och skriva lite här. Ska dock snart ge mig på tvätthögen och sortera undan lite, och sedan kanske hinna med att vila lite i soffan innan buskillarna ska hämtas hem från förskolan. 

 

Det är ett konstant medlande och avledande nu för tiden här hemma då Elias och Simon, givetvis, ofta vill leka med samma leksaker samtidigt. Förr var jag inne på att köpa två av samma leksak, men inser att de helt enkelt måste lära sig att samsas, leka tillsammans, vänta på sin tur, eller finna en lösning istället för att bråka. Sedan har jag börjat med någonting som kanske inte är jättesnällt, men om Elias och Simon inte kommer överens, inte kommer fram till hur de ska göra för att inte bråka om en leksak, då åker leksaken ut på altanen så att ingen får leka med den. Inte alls pedagogiskt eller bra, men samtidigt är det lite så verkligheten ser ut? Om jag bråkar och stället till en scen om någonting i skolan, på jobbet, på bussen, tillsammans med mina kompisar, inte kommer jag att få saken jag vill ha för att min lärare, min chef, eller andra tycker synd om mig? Eller? 

Igår åkte Blixten och Bärgaren ut på altanen och imorse, när Elias och Simon åter lekte med bilarna, lekte de jättebra tillsammans utan minsta lilla gnäll eller bråk. Vi pratar ofta om att inte bråka om leksaker, eller bråka överhuvudtaget, och både Elias och Simon håller med och förstår att man inte ska göra det. Men, när bråket väl börjar, när de är trötta och har slut på energi, glömmer de bort vad vi har sagt. 

 

De senaste dagarna har även Noel haft behov av att vara nära och helst velat sova i famnen på någon. Det är jättemysigt, när man har tid. Men, igår var en eftermiddag/kväll då middagen skulle lagas, ätas, och Elias och Simon duschas, och det kombinerat med en gråtande/skrikande Noel som dessutom hade magknip var inte alls roligt. Inte då jag var själv och P jobbade sent. När det var läggdags av killarna ville jag bara gråta. Jag hoppas hoppas att denna kväll blir lugnare för även då är jag själv då P ska iväg på ett möte en stund. 

 

Nepp, nu kika in på aftonbladet och sedan hinna med lite don här. Avslutar med kort på en fin lilja i blombuketten jag fick, bara sådär, av P förra veckan:       :)

 

 

Hoppas ni får en bra tisdag! 

Bye!