Ikväll har jag suttit på samråd för förskoleområdet tillsammans med förskolechef, personal och kostchefen i kommunen, och nu efteråt vill jag bara dunka huvudet i väggen då allt känns så hopplöst. Jag vet att jag är nyfiken av mig, lägger näsan i blött och vill vara med och påverka, jag är sådan. När jag sedan inte kan påverka, när jag känner att jag inte får någon som helst respons tillbaka, blir jag frustrerad. Fy, så frustrerad jag är just nu. Det hela handlar givetvis om maten på förskolan, och ni som varken vill eller orkar läsa om detta kan sluta nu. Jag behöver tyvärr skriva av mig, so here I go..... 

 

Jag säger inte att barn på förskola och skola ska äta LCHF. Inte alls. Jag kan inte kräva det. Däremot tycker jag att förskola och skola ska sträva efter att ge barnen så naturlig mat som möjligt, och med naturlig mat menar jag mat som inte genomgått en massa olika processer eller fått en massa onödiga tillsatser och E-ämnen i sig. Detta håller även kostchefen med om och vi är överens. Sedan tycker jag att förskola och skola ska sträva efter att minska barnens intag av socker så att inte blodsockret far upp och ned, samt påverkar ork och humör utan istället ger något balanserade barn under hela dagen. Även detta håller kostchefen med om. 

 

Nu till anledningen till att jag vill dunka huvudet i väggen. Ett steg i rätt riktning när det gäller barnens mat, vilket småkillarnas förskolefröken som var på plats föreslog, vore kanske att servera Felix ketchup med mindre socker till maten. (Jag hade givetvis föreslagit ketchup med stevia, men då alla inte tror på LCHF och därmed heller ej på stevia tycker jag också att ketchupen med mindre socker är ett steg i rätt riktning.) Men nej, se det går inte. I snart fyra år nu har kostchefer i regionen suttit i förhandlingar för att gemensamt besluta vilka produkter som kan köpas in till kockarna i kommunen, och att göra några ändringar nu går inte. När förhandlingarna snart är klara kommer beslutet gälla i (var det?) fyra år, och efter det kommer åter nya förhandlingar att tas upp, som i sin tur kommer att hålla på i tre-fyra år. Om jag förstod det hela rätt. Jag hoppas verkligen att jag har missuppfattat allt, hur lång tid det tar att ändra listan på vilka produkter och mat som förskolan kan köpa in. För, om jag har förstått det rätt kommer det alltså att ta minst åtta år innan Elias och Simon kommer att få ketchup med mindre socker till sina köttbullar på förskolan. Åtta år?!?! Är det rimligt??? Jag funderar just nu på att stanna till på ICA Maxi på vägen hem från jobbet imorgon och köpa den där flaskan ketchup med mindre socker, knyta en liten rosett runt halsen på den och lämna den till fröknarna på förskolan. Kan jag göra det? Bara för att visa fröken att jag stödjer hennes idé? 

 

Sedan fick jag veta att förskolorna kommer att byta ut den röda mjölken och istället börja servera grön mjölk framöver då den gröna mjölken är berikad med C och D-vitamin. Varför kan man inte ge barnen mat som innehåller naturligt C och D-vitamin, undrar jag givetvis. Varför byta ut mjölken? Jo, för en ytterligare anledning till att den röda mjölken byts ut är att den är fetare, och mättat fett är väldigt farligt. Om förskolan skulle behålla den röda mjölken måste man dra ner på mängden mättat fett i den andra änden, exempelvis servera magrare korv och det vill såklart inte barnen. Givetvis har jag googlat runt lite och bland annat hamnat på Kostdoktorns hemsida, där han bland annat skrivit ett inlägg om barn som dricker lättmjölk. Och nej, jag säger inte att alla ska äta LCHF, men däremot önskar jag att åter att alla inte vore så rädda för mättat fett.  

 

Givetvis kikade jag också ikväll in på Livsmedelsverkets hemsida, klickade mig vidare till vård-skola-omsorg,och därefter Måltider i förskolan. När P och jag kikade på listan över "Bra principer för maten i förskolan" undrar vi om barnen verkligen blir mätta på det de rekommenderar; frukt och grönt, vatten och lättmjölk, bullar, kakor och glass (men bara högst en gång/månad), mer vatten, samt matro. Jag vet egentligen inte vad vi hade förväntat oss, men inte riktigt det. Läser man vidare i foldern som går att hitta på hemsidan står det givetvis lite mer om vad Livsmedelsverket rekommenderar, men jag är inte övertygad. Under samrådet fick vi även reda på att en dagsmåltid/barn (dvs frukost, mellanmål och lunch tillsammans) kostar ungefär 20:- och om det är den summan vi rör oss med förstår jag att jag inte kan ha allt för höga förhoppningar om naturlig, ekologisk och närproducerad mat i förskolan. 

 

Jag ska avsluta, men jag måste bara få förklara mig en sista gång. (Har ni orkat läsa så här långt är ni gulliga! Tack!) Det som känns mest tungt är nog ändå att jag som förälder inte kan påverka vad våra småkillar får i sig för mat när de är på förskolan. Kostchefen upprepade under samrådet flertalet gånger att hon måste följa Livsmedelsverkets rekommendationer, medan jag då påpekade att de just är "rekommendationer" och ingenting annat, att flera kommuner i vårt land inte följer dem. Jag undrade tillslut, då jag inte fick någon respons alls, vilket forum jag ska vända mig till för att få göra min röst hörd och kunna påverka, och då fick jag bara en stirrande blick tillbaka. (Just nu funderar jag på att ge mig in i politiken.) Ska jag hårddra det ska vi som föräldrar kunna påverka verksamheten i förskola och skola, det står i Läroplanen och Skollagen. Och, jag vill försöka påverka så frågan är nu hur och vad jag ska göra? Samtidigt förstår jag att det finns föräldrar som tycker precis raka motsatsen till mig, men då är det deras uppgift att engagera sig så att vi kan börja diskutera och påverka maten som våra barn får i sig. Eller? 

 

Nu så, nu har jag skrivit av mig. Det kanske blev ett LCHF-propagandainlägg ändå. F'låt! Jag vet att ni som läser vet om att jag tycker om LCHF-mat, det är jättegott och jag saknar varken pasta/potatis/ris/bröd, samtidigt som även jag kan unna mig vitlöksbröd någon gång, ett glas öl, för att inte tala om glass på sommaren. Jag kan dock inte släppa det faktum att jag inte kan vara med och påverka maten som Elias och Simon får i sig om dagarna, speciellt när jag stenhårt tror att maten inte är fullt tillräcklig och bra. Det är jättefrustrerande. Jag antar att jag får fortsätta dunka huvudet i väggen tills jag kommer på något vettigt. Suck...... 

 

En frustrerad ami säger:

Nighty-Night!