Det här med att ta Kåvepenin-hutten tre gånger om dagen går jättebra för Elias. Jag hade verkligen föreställt mig att det skulle bli tjat och bråk varje gång hutten ska tas, men instället är det Elias som vill ta den så att han kan kryssa för ännu en ruta på sitt schema och på så sätt närma sig sina små belöningar. I framtiden kommer säkert inte belöningar behövas i lika stor grad, men jag tror helt klart att det är en anledning till att allt har gått så smidigt så här långt. 

 

Igår var det dags att köpa första lilla belöningen. Elias och jag smet in på Coop där den där Blixten-ficklampan lämpligt hänger vid kassan, kassan som vi givetvis passerar varje gång vi har handlat där. Elias har suktat efter den länge, och varje gång han har frågat har jag sagt "Nej" till den. Igår fick Elias själv betala ficklampan (i och för sig med mina pengar, men ändå) och sedan var det en lycklig Elias som äntligen satt och lekte med sin ficklampa i bilen och här hemma. Han har till och med sovit med den inatt. Vad exakt han ska ha sin ficklampa till vet jag inte, men visst kan den komma till användning när vi bygger koja och det blir mörkt? Glad är han i alla fall, Elias, och smidigt går det att ta penicillinen - och det är huvudsaken.      :) 

 

 

 

Bye!