Denna onsdag har gått i ett. Jag har lyckats bocka av allting förutom baket, men det får vi helt enkelt ta imorgon bitti, Elias och jag. Det som skulle iväg idag hann postas och nu hoppas jag att det kommer fram imorgon.    ;)

Under kvällen har jag kikat lite i Förlossningsjournalen som jag fick med mig hem när Simon hade kommit till världen och jag minns förlossningen som om den varit en dröm. Straxt innan klockan tio på kvällen för precis ett år sedan var jag "Mycket smärtpåverkad" och jag minns att jag kämpade med lustgasen, som inte alls hjälpte mig utan bara gjorde mig illamående, grät, och bad om att få smärtstillande. Jag minns hur jag tillslut blev arg på sköterskorna då de inte lyssnade, och arg på läkaren som misslyckades tre gånger med att sätta in epiduralen. Jag minns hur jag till slut fick spinalbedövning och att det verkligen var en lättnad att få återhämta sig lite. Att få andas. Jag minns allt detta, men det är suddigt precis som om det varit en dröm. Vad jag sedan gjorde i två timmar fram tills Simon kom till värden minns jag dock inte, men ögonblicket han kom var magiskt. Så otroligt jättecoolt.

Att föreviga stunder med kameran/videokameran är jätteviktigt för mig. Jag tycker att det är hur kul som helst att flera år senare gå tillbaka till stunder och minnas. En liknande funktion fyller bloggen då det är kul att gå tillbaka och läsa vad Elias har gjort, vad Simon har gjort. Det jag saknar dock är att föreviga känslorna jag hade vid dessa stunder. Jag har kort på när jag sitter med Elias i famnen, när vi gosar, när jag sitter med Simon, och jag är tacksam för dessa kort samt allting jag har skrivit ner. Men, att åter få känna samma känsla som jag gjorde då är omöjligt och det saknar jag. Tekniken utvecklas och snart finns (eller, finns den redan?) en videokamera ute på marknaden så att man kan filma sin omgivning och se den från olika vinklar och vrån. Kan man inte utvecka en kamera som även kan filma och bevara känslor? Det om något vore väl coolt!?!  

Det var en cool upplevelse, även om den var hur smärtsam som helst där ett tag, vi fick vara med om för ett år sedan, gubbsingen och jag. Tänk att vi för ett år sedan befann oss på förlossningen i denna stund helt omedvetna om vem det var som skulle dyka upp i vårt liv...... Att det skulle vara vår Simon......     :)

Bye Bye!