Det är konstigt hur det är. I hela mitt liv har vi haft vinbärsbuskar hemma, pappa har varje sommar stått bland vinbärsbuskarna och ätit bär, och vi har druckit svartvinbärssaft. Aldrig tidigare har jag tittat närmare på vinbärsbuskarna på våren, jag har inte tänkt på hur de ser ut. Inte förrän nu. Härom dagen ville Elias kika på bladen som kommit och då upptäckte vi det som så småningom kommer att bli vinbär. Så coolt. Inte hade jag koll på att det redan på våren hänger små klasar med, ja vad det nu egentligen är, som sedan (antar jag) mognar och blir bär. (Måste googla lite så att jag kan berätta för Elias hur det är.) Det känns som att jag upplever saker på nytt, ser saker på nytt, på något sätt när jag tittar på saker tillsammans med Elias. Elias och jag ska i alla fall några dagar varje vecka följa vinbärsbusken och se vad som händer tills vi kan börja smaska i oss de röda goda vinbären som blir.  
 

Denna dag har för övrigt gått i donandets tecken. Under förmiddagen var gubbsingen och Elias iväg och hämtade hem vår trogna och hårt kämpande gräsklippare, och den har nu varit ute på bete för första gången i år. Genast kändes det som sommar. Jag har fortsatt plocka här hemma, samt lekt med Simon. I perioder har det regnat ordentligt idag, men när det sedan sprack upp under eftermiddagen var vi ute en stund. Håller tummarna för att det blir fint imorgon också då vi har planerat fix på dagis då.

Nu är det soffa och kanske film som gäller. Ha en bra lördagkväll!
Bye!