Jag har försökt vara konsekvent med att när jag sagt nej till något tre gånger, ja då är det nej som gäller. Ibland, när Elias frågar om något, svarar jag nej alldeles för snabbt, och då ändrar jag mig efter första nej'et. Jag säger inte nej jättemånga gånger för att sedan ändra mig då jag inte vill att Elias ska lära sig att det lönar sig att tjata. 

För en stund sedan i bilen, när jag hämtade Elias från dagis, ville han jättegärna åka till biblioteket. Jag sade nej då Simon är jättetrött och behöver sova, samt äta mellanmål, och att ta en sväng till biblioteket skulle inte sluta bra. Dessutom behöver Elias själv äta mellanmål så att han orkar med eftermiddagen och kvällen. Så, jag sade nej. Elias, som jättegärna ville åka dit, började tjata och tjata, och tillslut var jag tvungen att säga:

- Elias, när jag säger nej så är det nej!

och fick svaret:

- När jag säger ja så är det ja!


Oj så jag började skratta! Jag skrattade så att tårarna rann. Till slut började även Elias skratta och tjatet var som bortblåst. Han fick även torka mina tårar när vi väl stannat bilen och jag skulle lyfta ur honom. Det kommer verkligen roliga kommentarer ur munnen på den killen. Älskade älskade Elias. (Och, en del av kommentarerna är visst saker som jag säger.)    ;)

Bye!