Strand, bad och läskigt slut.....

Då är det natt här igen, näst sista natten och jag har svårt att somna om.

Elias har både ikväll och igår kväll haft lite feber som vi inte riktigt vet vad det beror på. I och med att Simon hade feber för någon dag sedan kommer det säkert från honom. Idag har Elias mått bra, och trots att vi egentligen borde ha stannat på rummet och bara vilat har vi varit och lekt på stranden på förmiddagen, samt badat lite i poolen på eftermiddagen. När jag känner på Elias nu känns han åter som vanligt (utan feber) så vi får se hur morgondagen blir.

Kort på våra badkillar idag: 

 

 



För att få mat i magen, men samtidigt inte ta oss allt för långt bort, åt vi middag på hotellrestaurangen ikväll. Då Elias och jag inte kunde bestämma oss för om vi skulle äta buffé eller beställa från menyn gick vi och kilade på utbudet på buffén, medan Simon och P satt kvar vid bordet, innan vi skulle göra vår beställning. På väg tillbaka till vårt bord, cirka 75m bakom oss, small det plötsligt till och stora lågor slog upp i köket. Gissa om jag, och många andra i restaurangen, blev rädda! Jag höll redan Elias i handen där vi gick, och sade åt honom att skynda sig och gå snabbare för att inte skrämma honom för mycket. Även han hörde så klart smällen, och vände sig bakåt en gång för att se vad det var som hände där bakom oss, och där någonstans mitt emellan skynda sig, gå snabbt och titta bakåt snubblade Elias fram så att jag istället lyfte upp honom i famnen för att kunna springa därifrån. Nu hann jag bara fram till vårt bord där P stod redo med Simon i famnen (vårt bord stod nästan vid utgången) när personalen lugnade alla och sa att allt var ok igen. Det var många som tvekade om de skulle sätta sig ner igen, men vi gjorde det nog allihopa och allt var över på bara någon minut. Vid köket kunde man inte se något spår alls av lågorna, men det kändes riktigt skrämmande att gå tillbaka för att plocka åt sig mat från buffén och med en klump i magen kunde jag inte låta bli att skynda mig att plocka åt mig det jag skulle ha fort som sjutton så att det inte skulle smälla igen och jag skulle få lågor rakt upp i ansiktet. Att säga åt Elias att skynda sig och sedan småspringa med honom i famnen tog mig faktiskt i några sekunder tillbaka åtta år (är det åtta år?) då vi sprang för att ta skydd för tsunamin. Nu kan inte det här ens jämföras med tsunamin, det är inte det jag menar, men att åter igen befinna sig på en restaurang (för det var där vi satt och åt frukost när tsunamin kom och vände vid vårt hotell) och åter ta skydd för något, fick samma panikkänsla att komma tillbaka. Att dessutom skydda det viktigaste man har, våra småkillar, drar inte ner paniknivån. Hursom, middagen spenderade Elias, jag och P med att prata om eld och vad man ska göra om det börjar brinna. När vi kommer hem igen ska han få fråga sina fröknar på förskolan vart han ska springa om det börjar brinna. Ämnet kommer säkert komma upp fler gånger, vilket inte gör något alls då det är bra att vi pratar om sådana här saker som förhoppningsvis hjälper Elias om det någon gång skulle behövas. Lite väl läskigt slut på kvällen blev det......

Nej, nu måste jag försöka somna om. Förhoppningsvis hjälpte det att skriva av sig så att jag kan lägga detta åt sidan. Det var allt om 2012-12-12. Imorgon, eller idag, är en ny dag och om mindre än sex timmar vaknar våra älskade småkillar redo att hålla oss igång igen. :)

Nighty-Night!

 


Kommentarer

Kommentera inl‰gget h‰r:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


En gratisdesign av:

jennyjanssons.com

Bilder i headern frÂn weheartit.com


RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!