Igår kväll matade P och jag små stackars fiskar, och det var nog bland det mest hemska jag varit med om. Jag erkänner att jag faktiskt velat testa det ända sedan jag fick höra talas om det, och när P efter middagen satte sig och tyckte att jag också skulle testa så gjorde jag det. P skrattade och tyckte mest att det hela kittlades, medan jag är osäker på om jag skrattade så att jag grät eller om jag verkligen grät för att det var så hemskt. (Det hjälpte inte alls att Karin tidigare under middagen hade berättat att det finns parasiter i sanden som kan krypa in i foten och krypa runt där. Det var det enda jag tänkte på när de stackars små fiskarna kom nafsandes.)  

En cool upplevelse, sa P efteråt om det hela. Jag är stolt över att jag ens vågade och tycker att det var en Once in a lifetime experience, absolut inget jag kommer göra om.

Varför det inte är så många fiskar på mina fötter? De stackarna var nog inte alls nöjda med att jag sprattlade till varje gång de närmade sig. Stackars stackars små fiskar...... 

Bloggat i farten. 

Bye!