Åh, så jag älskar våra småkillar. Det har varit en jättetung natt men ändå är jag så tacksam för att det gått så som det gått. Väldigt tacksam är jag för att gubbsingen tog Simon när han vaknade och jag fick sova en hel timma på morgonkvisten. Tror att det räddade hela dagen.

Trots Alvedon vid halv tio-tiden igår kväll, då han hade 39,3graders feber, har Simon varit brännhet hela natten. Han har sovit oroligt, vaknat, andats korta snabba andetag, vridit och vänt sig, och varit som sagt brännhet. Vid ett-tiden började jag fundera på varför Alvedonet inte verkade och vad jag skulle göra. Hade vi haft Internet hade jag stigit upp och googlat, men nätet krånglade igår och kom inte igång först nu på morgonen så det var aldrig något alternativ. Samtidigt var Simon, när han vaknade till, så trött så att han somnade om så snart han fick nappen, så han fick aldrig någon supp. Kanske dumt av mig, men jag ville inte störa honom mer än nödvändigt heller. Så, jag har farit upp och ned, pysslat om, gett Simon lite vatten och så har vi en stund sovit med öppet fönster för första gången i år. (Jag som är så frussen av mig nattentid, men det gick.) Nu på morgonen, när gubbsingen tog tempen, har febern gått ner av sig själv och ligger "endast" på 38,5grader, vilket är bra. Simon är piggare, han har även fått lite Alvedon, och leker och skrattar som han brukar. Skönt att det är på väg åt rätt håll. Hoppas nu bara att det är det så att det inte blir värre under dagen igen. Borde kanske ringa till BVC, men vet å andra sidan inte riktigt vad jag kan säga förutom att Simon har feber? Inga utslag, inte ont någonstans (så vitt jag kan tolka då han inte tar sig någonstans), ingenting. Hmmm..... Vi får se.

Vår store duktige underbara Elias har också varit duktig inatt. Vid ett av alla tillfällen när jag vaknat och pysslat om Simon upptäckte jag plötsligt, när jag åter lade mig i sängen och handen hamnade på någonting som liknade ett ben (och gubbsingen sov i soffan nere för att få sömn inför sista arbetsagen), att Elias kommit och lagt sig bredvid mig. Jösses så skrämd jag blev. Elias sover nästan alltid hela nätter i sin egen säng och det brukar finnas någon anledning till att han kommer intassandes till oss. Och, visst fanns det en anledning. Men, istället för att börja gråta hade han själv tagit på sig ny blöja, pyjamas och sedan tassat tyst in och lade sig bredvid mig. Så stolt och glad jag blev där, mitt i natten. Men, för att Elias skulle få fortsätta sova i lugn och ro, utan att vakna av en orolig Simon, bäddade jag hans lilla soffa och bar in honom på sitt rum och där har han sedan fortsatt sova hela natten. Så duktig. Älskade kille.

Så, idag har vi lite sjukstuga hos oss. Vi ska bara vara.

Hoppas ni får en bra fredag och får vara friska!
Bye Bye!