Småkillarna sover och jag är så tacksam för att kvällen har gått så smidigt som den har gjort. Jag hade räknat med en gnällig och skrikig kväll, för det brukar bli så de kvällar jag är själv med småkillarna, men både Elias och Simon har varit på glatt humör och inte gnällt någonting alls. Visst har de varit trötta, men ändå på bra humör. Så himla skönt.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur ensamstående föräldrar har det, när de ska lägga två-tre barn på kvällarna. Om inte fler, till och med. Hur får de allt att fungera??? Varje kväll??? Är man två om kvällsmål och nattning, ja då har man sina uppgifter, ett barn att ha koll på och allt går relativt smidigt och snabbt. Är man själv ska allting fixas, på båda; middag, kvällsmål, blöjbyten, toabesök, ombyte till pyjamas, tandborstning och nattning. Där någonstans finns det en stor risk att någon tröttnar och börjar gråta eller gnälla. Jag klarade kvällen bland annat på grund av lite mutor, men det är ingenting jag skulle kunna använda mig av varje kväll. Så, hur gör man? Jag beundrar verkligen alla som får det att fungera. Undrar vad hemligheten är.....?

Nu ska jag sätta mig framför TV'n och välja ett bra program att titta på, ett program som inte ger mig mardrömmar och hemska idéer, tills dess att gubbsingen kommer hem från storstaden. Hoppas tiden går snabbt.

Bye Bye!