Hur överlever man utan sin mobil, tro???? I några minuter, innan jag lokaliserade den hos kassapersonalen på Ö&B, hade jag idag lite smått panik då jag tappat bort min mobil. Jag konstaterade att jag inte kunde ringa och spärra den, inte kunde ringa och larma gubbsingen om exempelvis värkarna skulle sätta igång, inte kunde..... Ja, allt som man använder mobilen till. Hur klarar man sig idag utan mobil????

Det är konstigt (eller..... kanske inte egentligen) hur man vänjer sig vid dagens teknologiska utveckling. För femton år sedan saknade jag inte alls en mobil och behövde jag kontakta någon sökte jag reda på en telefonkiosk, eller lånade en telefon på biblioteket eller var jag nu befann mig. Och, visst går det att göra det även idag, jag kan tänka mig att folk i butiker, på bibliotek etc hjälper till om det behövs. Men, då ska man befinna sig på platser där någon kan hjälpa till. Jag måste erkänna att när jag exempelvis sitter i bilen är det en himla trygghet att ha mobilen nära så att jag kan ringa på hjälp om och när det händer något. Det kan inte vara kul att fastna, eller krocka med en älg, på en liten grusväg någonstans och inte kunna kalla på hjälp.

Nu är i alla fall mobilen tillbaka, min trygghet, allt är som det ska, och jag hade himla tur att det faktiskt var en hederlig person som hittade den. De tre första personerna på min kontaktlista kontaktades, och jag ska höra av mig till dem och be om ursäkt för att  jag klantade mig så. Jag vet inte om jag ska skylla förvirrning på graviditeten, tröttheten, eller vad...?!?!

Bye Bye!