Kulturkrockar.

Jag tycker att jag är en bra person. Jag gör det. Jag är omtänksam, snäll, lite rolig ibland, prioriterar många andra innan jag prioriterar mig sjäv, hjälper till om jag kan, är bra på att lyssna och har andra bra kvalitéer. Dock finns det saker som får mig att bli stressad arg och ledsen, och när jag blir stressad arg och ledsen så blir jag mindre rolig. Jag tror gubbsingen håller med, och min kära mamma. Men, så är det bara. Jag tror att det är så för många runt om i världen. Nu har jag varit stressad arg och ledsen i några dagar och kommit fram till att det enklaste är för andra att kanske känna till vad som får mig att må så, so here we go....  (Varning för ett förvirrat och långt inlägg!)

Av ren vana vrider jag om låset på ytterdörren så snart jag har kommit hem. Det var så vi gjorde i min familj när jag växte upp, och det hänger kvar än idag. Det kändes tryggt att ha ytterdörren låst då vi antingen lekte på övervåningen hemma, eller var ute i trädgården, och inte hade någon koll på ytterdörren, uppfarten eller gatan. De personer som eventuellt kunde komma in i huset var de personer som hörde dit. Ganska enkelt, tycker jag. Gubbsingen, för att hitta en motpart, växte upp med en olåst dörr där alla kunde komma och gå som de ville. Även detta hänger kvar än idag och gubbsingen låser sällan ytterdörren. Givetvis har detta har orsakat ett antal situationer där vi inte varit helt rörande överens (exempelvis när jag ofrivilligt har låst honom ute och trott att han har nyckel på sig och han har tagit för givet att dörren kommer att vara olåst).  

Hursom, jag tycker att det hör till vanligt hyfs och respekt att ringa eller knacka på hos folk när man hälsar på någon. Jag tycker att man ska vänta på att dörren ska öppnas, samt vänta på att bli inbjuden. Det är så jag är uppfostrad. Det är så jag förväntar mig att andra ska bete sig mot mig. Men, så finns det personer som kommer från en helt annan kultur och har motsatta vanor, exempelvis gubbsingen. Detta kommer upp då och då, då vi ska hälsa på någon och han kliver in i huset medan jag står kvar tills vi blir inbjudna. Måste se komiskt ut.... Det finns inget rätt eller fel i hur man ska eller inte ska göra, men man kan ha olika uppfattningar om hur det ska vara - och det har vi här hemma.

Givetvis gäller inte allt detta som jag skrivit ovan om man i förväg har bestämt att man ska komma och hälsa på, är väntad eller tillsagd att kliva på för att personen är i tvättstugan och inte kan öppna dörren, eller någonting annat. Allt detta gäller heller ej om ytterdörren står på vid gavel, för då får man nog räkna med att någon kanske tittar in och säger "Hallå!". Uppe i stugan står dörren nästan alltid öppen, och där förväntar vi oss att de som rör sig omkring tittar in och pratar en stund. Det är skillnad på en öppen och en stängd dörr.  

Jag, å min sida, är nog kanske lite väl försiktig när jag hör av mig till mina vänner och bekanta och vill hälsa på. Jag ringer, eller messar, nästintill alltid. Visst, jag erkänner att jag dykt upp oanmäld några få gånger hos Madde med -e, eller när jag har velat överraska någon på födelsedagen, men det är allt. Sedan ger jag alltid mina kompisar, familjen eller vem jag nu hör av mig till, chansen att säga "Nej", en utväg, i samma veva som jag frågar om det passar att ses. Jag vill absolut inte besvära någon och är därmed jätteförsiktig. Jag har tagit för givet att då jag hör av mig och frågar om jag kan komma och hälsa på hos någon, ja då ska den personen i sin tur höra av sig till mig. Men, det så har det inte riktigt blivit.....

Jo, sedan ska vi inte glömma bort att jag är rädd. Om gubbsingen är bortrest och jag ska sova själv kikar jag, innan jag ska sova, igenom alla rum att så de är tomma, samt under sängen så att det inte ligger någon där och lurar. Skulle ytterdörren under dagen ha varit olåst är jag ännu mer rädd. Vi har skrattat åt detta på jobbet, men det finns nog fler än jag som är nojiga. Eller??? Om gubbsingen är bortrest sover jag helst med Elias så att det i alla fall finns någon i närheten. Inte för att jag tror att Elias kan göra någonting alls om det dyker upp någon mitt i natten, men han är en trygghet. Jaja.... jag vet att jag har sett för många skräckfilmer. Men, jag har även hört en del historier från bekanta som fått oväntat besök då de har haft dörren olåst.

När jag pluggade engelska på Högskolan i Skövde fick jag en natt oväntat besök i korridoren jag bodde i. Jag satt och tentapluggade in i sista minuten och hörde plötsligt några killar som skränade, gick i skåpen, knackade på dörrarna etc. Nämnas ska även att det var fredagnatt, mina korridorskompisar var ute på krogen, vi hade glömt att låsa ytterdörren, och killarna som tagit sig in var berusade. Nu hände ingenting den gången, förutom att jag fick spendera en lååång stund åt att försöka få ut killarna igen och sedan en bra stund åt att lugna mig själv då jag tyckte att det hela var jätteobehagligt och var ordentligt rädd. Nu, 14år senare tycker jag fortfarande att hela händelsen var obehaglig. Det sitter alltså i fortfarande.

Så, det här med att hälsa på här hemma, det här med att bara kliva in i huset utan att jag hinner öppna dörren, är ett jättekänsligt ämne som får mig att bli stressad arg och ledsen. Mest arg, eller snarare besviken, blir jag på mig själv när jag blir ifrågasatt och tvingas förklara och ursäkta mig i mitt eget hus. Inte ska det behöva vara så!?!? Visst måste det ändå vara mina idéer/tankar/regler/önskemål (kalla det vad ni vill) som gäller i mitt eget hus!?!?! Att gubbsingen får ge efter i just denna fråga handlar om att han inte alls mår känslomässigt dåligt av vare sig det ena eller det andra sättet - men jag gör tyvärr det.

Vad är det då jag vill säga egentligen??? Jo, snälla kom jättejättegärna och hälsa på!!!! Jag vill det!!! Men,
1. ring eller messa innan du kommer - så att jag får en chans att fräscha till mig, duscha, städa färdigt, klä på mig, eller vad jag nu håller på med

2. ring eller knacka på dörren/ringklockan och vänta tills jag kommer och öppnar - klampa inte bara in för jag blir jättestressad och mår dåligt av det

3. när jag har öppnat dörren, vänta då på att bli inbjuden istället för att tränga dig på - om du inte blir inbjuden finns det en förklaring till det som jag inte orkar ta just då, men du kommer att få veta vad som hänt så småningom

4. om du kommer oanmäld får du räkna med att det kanske inte är läge att ses just då - men jag träffar dig jättegärna vid ett annat tillfälle

5. om dörren mot förmodan inte är låst och jag ändå inte öppnar - klampa inte in ändå för det finns faktiskt en anledning till att jag inte öppnar


Allt det här har med kulturkrockar och vanor att göra. Jag förstår det. Men, acceptera mig för den jag är, med mina bra och mindre bra sidor, med mina idéer om hur saker och ting ska vara. Acceptera det som står ovan. Ifrågasätt mig inte. Om du inte accepterar det, ja då vet du i alla fall hur jag känner och varför jag reagerar som jag gör. Om du inte accepterar det, ja då får du ta konsekvenserna av att jag i längden blir stressad när du kommer och hälsar på. Jag tycker som sagt att jag är en bra person, och jag vill inte vara stressad arg och ledsen när det gäller detta längre. Då vet du.    

Bye!

Kommentarer

Kommentera inl‰gget h‰r:

Namn:
Kom ihÂg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


En gratisdesign av:

jennyjanssons.com

Bilder i headern frÂn weheartit.com


RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign p www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!