Man tycker att jag borde ha lärt mig, så här efter två år med barn, men icke sa nicke. Å andra sidan var jag så jättetrött igår kväll så jag orkade helt enkelt inte. Idag är det nämligen meningen att jag och killarna ska åka ner till mina föräldrar så att de får träffa sin mummu och ukki i några dagar. (Gubbsingen ska få lite tid i hangaren med flygplanet.) Tanken från början var att vi ska åka nu vid lunch, så att killarna sover bort en stor del av tiden i bilen, men inte har vi (läs jag) hunnit packa färdigt inte. Som sagt, jag förstår nu att jag måste packa färdigt kvällen innan, och jag får helt enkelt börja göra det i framtiden. Första prövningen blir kanske när vi härnäst ska ut med husvagnen?

Idag blir det, hursom, färd ner så snart jag har packat färdigt och Elias vaknat samt fått i sig mellanmål. Ska bli spännande att se hur det går med en vaken Elias i bilen. Nu, fortsätta packa in i bilen.
 
Bye Bye!

Idag har jag och killarna (Elias och Simon) spenderat en heldag i Furuviksparken. Det blev verkligen en heldag, en riktig sommarlovsdag, och ikväll har vi varit trötta allihopa. (Vi är nog inte vana med så mycket frisk luft och värme.) Elias och jag har kikat lite smått på djuren, fikat medan Simon behövde äta, och sedan badat på eftermiddagen, Simon låg och sov mest hela tiden. Roligast var nog att bada, tyckte Elias, som busade och plaskade tillsammans med Filippa och vägrade gå upp trots att han hackade tänder och nästan var blå om läpparna. Som tur var följde han med upp och värmde sig en gång, för att sedan hoppa i och bada igen. Store lille badkille.   ;)

Jag är tacksam för att jag fick en lång stund med Elin, som jag inte har hunnit träffa så mycket på sistone. Vi satt och pratade medan killarna sov lunch, och sedan en stund under bad och fika. Snälla Madde med -e tog med sig en extra vagn, så Elias fick låna Mejas vagn när han sov och det tyckte han var kul. Tyvärr gick vi och Madde om varandra under dagen och hann inte alls med prat och bad ihop. Det får bli en annan gång.  

Väl hemma ikväll har vi bara varit och sedan tagit tagit tag i kvällsbestyren. Killarna slocknade utan problem och har hittills sovit jättebra, Simon också.

Några bilder tagna under dagen:

Till Furuviksparken ska vi igen, och jag hoppas att gubbsingen kan följa med någon gång så att Elias kan komma in till fåren och getterna och klappa på dem. Det var fullt upp att själv vara iväg med killarna, så TACK snälla Elin för att du hjälpte till!!! Och, Tack snälla Filippa som lekte så bra med Elias idag!!!

Bye Bye!

Idag har Elias lekt med Meja en stund under eftermiddagen (och jag fikat med snälla Madde med -e). Det är så kul att se Elias och Meja ihop för de är verkligen jättesnälla med varandra. Meja hjälper Elias när det behövs och Elias pratar med Meja och undrar om de ska leka det ena eller det andra. Idag var det bland annat gunga och studsmatta som stod på listan.

Sedan har gubbsingen och Elias avslutat dagen med ett dopp i en svalkande kall pool. (Det har verkligen varit varmt idag.) Jag och Simon ska handla lite mat så att vi klarar oss några dagar igen.

Bye Bye!

Ibland står det verkligen still när jag ska komma på vad vi ska äta till middag. Jag är ingen storplanerare när det gäller middagar, så ofta blir det sista-minuten-idéer. Igår kväll blev det något vi hade hemma, och till min förvåning blev det riktigt gott! Riktigt gott var det även att värma till lunch idag. (Även om jag egentligen hade tänkt mig rödlök i maten istället för vanlig gullök.)    :)

Testa gärna!

1kg kycklingfilé kryddas/marineras, grillas och läggs sedan i en ugnsform
2pkt bacon steks i småbitar och läggs ovanpå kycklingen i formen
1pkt fetaost smulas ovanpå köttet
1 rödlök skivas och sprids ut i formen
allt toppas med olja och oregano

Det här kommer vi att göra fler gånger. Helt klart. Mums!
Bye Bye!

Det är åter måndag och egentligen har jag en massa praktiska saker att fixa idag. Vi måste boka campingplatser så att vi hamnar där vi vill vara när vi ska ut med husvagnen, lagra posten så att vi slipper överfull postlåda, betala räkningar, boka tid hos frisören och en massa annat. Måste nog skriva en lista på vad som ska göras så ingenting glöms bort. Hmmm... bäst att sätta igång.

Bye Bye!

Vem behöver Liseberg eller Gröna Lund!?!?! Det räcker med att åka genom skogen till och från stugan med bilen. Det är en upplevelse och varje gång sitter jag och blundar och håller hårt i dörrhandtaget, samt hoppas på det bästa. Mest spännande är det när det har regnat och det är geggigt lite här och var. Men, gubbsingen vet dock vad han gör - och vi kommer alltid fram på något sätt.   :)

(Bilder gör upplevelsen tyvärr ej rättvisa alls.)
Bye Bye!

Solen skiner över Saltsjön idag - typiskt att vi ska åka hem. (Jag tror att det blir så, såvida vi inte ångrar oss i sista minuten.) Gubbsingen och Elias är ute och hämtar vatten, fixar med släp och annat, medan jag diskar undan och packar här inne. Elias gillar att åka fyrhjuling, så han får göra det lite till med pappa. Liten kille på stor leksak.   :)

Bye!

Midsommardagen och vi har bara tagit det lugnt idag också. Så skönt. Efter lunchvilan idag for vi iväg för att handla lite mat, men gubbsingen och jag hade inte riktigt koll på öppettider och lyckades komma in en kvart innan de stängde. Tur. Nu har vi mat så att vi klarar oss den tiden vi blir kvar här uppe.

Istället för att fara hem till stugan direkt efter ICA-besöket fortsatte vi vidare till Skuleberget för att se oss omkring där. Dit ska vi återvända fler gånger, och då Rövarbyn så att Elias kan springa runt och leka där. Idag tog gubbsingen och Elias sig en tur upp och ned med linbanan, medan Simon passade på att äta lite sen mellanmål och jag fick njuta av utsikten över den lilla sjön från parkeringen. Nästa gång vi ska ta linbanan ska vi se till att ha sele med så att även Simon och jag kan åka (vågar inte ta med honom upp endast i famnen ifall någonting skulle hända). Och, vi måste åka fler gånger: Elias tyckte det var jättekul att åka linbana så han blev ledsen och började snyfta när de steg av. (Kan ha berott på att han också var jättetrött, men han gillade det skarpt i alla fall.) Jag tackar gubbsingen för bilderna han tog under deras tur.   :)

Jag är imponerad av att gubbsingen och hans svåger Johan för några år sedan faktiskt bergsklättrade upp för Skuleberget. Det är ganska brant. Någon dag ska jag också göra det, men jag får vänta tills jag blir lite smidigare. Och mer modig. Tänk vilken upplevelse det måste vara att kika ner när man har kommit halvvägs upp. Jösses! Jag och gubbsingens syster Katja har ändå tagit promenadvägen upp för berget, och det var en upplevelse bara det. Belöningen väntar dock med riktigt gott fika i toppstugan, ja..... och så utsikten från toppen förståss.   ;)

Nu ligger alla killarna och sover, så jag ska krypa ner jag med. 
Nighty-Night!

En lugn stund här uppe i stugan då killarna sover - och vi pustar ut, gubbsingen och jag.   :)

Bye Bye!

Det mesta här uppe i stugan fixar gubbsingen. Jag kan inte göra så mycket. Eller, jag skulle nog kunna göra vissa saker om jag bara tog reda på hur man gör, till exempel hämta vatten ur brunnen, starta vattenpumpen vid sjön, tömma dasset etc. Men, en sak kan jag göra helt utan instruktioner och det är att hämta ved. Och, diska. Så, det får bli mina uppgifter här.    ;)

(Och, ojojoj vad jag kände att vi var tillbaka flera hundra år i könsfördelade uppgifter i hemmet. Men äsch... nu får det vara så.)  ;)
Bye!

Det har inte blivit alls mycket midsommarfirande här uppe, ändå är det precis som det ska vara: solen skiner vissa stunder, och sedan öser regnet ner i perioder. Vi tog oss en enkel sillunch i alla fall och önskar alla en Trevlig midsommar!

Bye Bye!

Då är vi äntligen här! Så skönt, så avslappnat och lugnt!

Men, det är inte bara att åka iväg hit heller. Nästan hela dagen tog det för oss att packa och komma iväg. Sedan hann vi åka i ungefär trekvart innan Simon kom på att han nog var mer hungrig, så det var bara att stanna. (Då hade han ätit precis innan vi åkte.) Och, när vi väl hade stannat passade vi på att ge Elias lite mellanmål också så att han också skulle vara nöjd sedan. När vi väl kunde fortsätta vår resa tog det inte lång stund innan Elias började smågnälla om att han inte alls ville åka bil, utan ville hoppa ur. Han har aldrig tidigare gnällt utan nästan alltid sovit sig igenom våra turer, men inte igår minsann. Han börjar väl bli så pass stor så att han kan och vill hålla sig vaken, och det gjorde han. Vi hade en liten stunds tystnad i bilen när båda killarna sov en stund, och vi verkligen njöt av tystande då, gubbsingen och jag.

Väl framme i stugan fick vi börja med att dammsuga, bädda och fixa, innan vi kunde ta kvällen och lägga oss. Jag tror inte någon har varit här på nästan hela hösten, vintern och våren, så småfix behövde göras. När killarna väl somnat satt vi uppe en stund och tittade på brasan och pustade ut, gubbsingen och jag. Då, när vi landat, var det verkligen skönt att vara här på plats. Det var skönt att vakna upp imorse också, och idag bara är vi. Eller, vi ska bara vara i ett antal dagar nu.   :)

Just nu är gubbsingen och Elias iväg och hämtar fyrhjulingen så att de sedan kan ta sig iväg och hämta släpet. Jag ska passa på att läsa bok och bara vila. Det är det bästa här uppe i stugan - det finns inga måste. Alls.   :D

Bye Bye!

Tanken är att vi ska åka upp till stugan över midsommar. Gubbsingen vill åka iväg idag vid lunch, men som vanligt har jag inte alls hunnit med att förbereda det jag skulle vilja hinna med. Så, nu ska det packas och fixas och så får vi helt enkelt se om, när och vilka som kommer iväg.

Bye Bye!

Bye!

I vanliga fall försöker jag att inte skylla på saker och ting. Jag kan ge en förklaring till varför saker och ting blir som det blir, men skyller inte helst på något. Jag vet inte om det är någon egentlig skillnad på det, men jag tycker det. Nu dock skyller jag helt och hållet på mina små killar. Det är pinsamt! Det är över en vecka sedan jag lånade Stieg Larssons bok, och jag har bara hunnit läsa 26sidor i den! Men, jag hinner inte läsa! Tiden försvinner ändå och på kvällarna slocknar jag utan att någon behöver vagga mig. Att ta fram en bok då är inte ens ett alternativ. Jag är ingen matematiker alls, men om det tar en vecka att läsa 26sidor, och boken är på över 500sidor, så kommer jag aldrig bli klar med denna takt..... Rackarns.... och jag som så gärna hade velat läsa boken och sedan se filmen......    ;)

Bye! 

Idag började Elias leka båt i soffan här hemma: han donade med kuddarna och dukade upp koppar och kaffekannor. Lite kul att han kom på en sådan idé, tycker jag, då han har svårt att leka själv. Men, det tog tyvärr inte många minuter innan han ville att även jag skulle sitta med i båten och fika, trots att jag försökte få honom att fortsätta leka själv. Jag, å min sida, hade inte alls lust att sitta i soffan och leka, så istället för att leka båt 'byggde' jag en enkel liten koja på altanen, lade in några kuddar, och lyckades få med mig Elias ut. Elias tyckte jättemycket om sin koja, och där satt vi och drack kaffe och myste en bra stund. När Simon sedan vaknade till hämtade vi ut honom också, och lika snabbt som han kom ut i kojan somnade han om i sin storebrors famn. Jag kunde inte motstå att ta kort på dem. De är så gulliga!!!

Så, att bygga koja, leka där och kanske till och med ta en fika finns nu med som alternativ när ingenting annat passar. Dock måste jag snart låna böcker av Jesper Juul eller Anna Wahlgren för att få tips på hur vi ska lära Elias att leka mer själv. Det tar på krafterna att hela tiden ha en tvååring efter sig som vill bli buren eller lekt med, medan man själv måste amma eller ta hand om Simon, maten eller vad det nu kan vara. Nu förstår jag att Elias är mer närhetsberoende just nu då Simon kommit in i bilden, men han har aldrig riktigt lekt själv och det måste vi försöka hjälpa honom med. Men, att leka koja var riktigt mysigt så det gör vi nog om fler gånger.   :)

Bye Bye!

Då har vi tagit oss en liten förmiddagspromenad till BVC för att väga och mäta Simon så att vi vet att allt är bra. Och, det är det. Det är en 4-kilos liten kille vi har nu, tre veckor efter att han kom till världen. Aptiten är det inget fel på, och upp i vikt går han. Dock köpte vi med lite Minifom på Apoteket till Simon för att se om den hjälper magen att fungera så att han slipper magknip, stackarn. Gillar att ha både BVC och Apotek så nära.   :)

Väl på BVC passade jag också på att väga Elias, och han å sin sida får gärna gå upp lite mer i vikt under sommaren (om man ska följa kurvorna). Men, ser man till allmäntillståndet och allt så är han välmående och perfekt precis som han är.

Nu i några nätter kör vi bil- och traktortema på pyjamasar, och visst är de söta killarna! (Får också konstatera att det är mycket enklare att få Elias att le på kort än det är att få Simon att få till en bra min. Men men.....)   ;)

Kortet taget igår kväll.

Bye Bye!

Ja just ja..... det var så det var..... Så smått börjar vissa saker komma tillbaka. Idag har jag och killarna tagit oss en promenad till affären och handlat lite mat. Elias och jag hade en varsin vagn och det gick jättebra att handla mat. Elias skötte sig och var nog lite stolt över att få plocka yoghurt, mjölk och diverse i sin vagn. Efter att ha betalat lade jag som vanligt matkassen och äggen i korgen under vagnen, och när vi väl kom hem och jag lastade ur vagnen fick jag en deja vu-känsla. Precis det där gjorde jag nästan dagligen när jag var mammaledig med Elias: tog en promenad, stannade till på affären, köpte med mig lite diverse hem, lade sakerna i korgen under vagnen, och packade sedan ur allt hemma innan jag tog Elias. Och, det är så vi kommer att ha det under hösten, jag och killarna. Jag ser fram emot det, en trevlig liten vana.    :)
 

Inte lätt med vädret dock nu. Vi tog på Elias regnjacka då det småduggade när vi gick till affären. Mössan valde han själv. När vi väl hade handlat färdig och kom ut var molnen totalt väck, solen sken och det var jättevarmt. Stackarn fick ta av sig allt för att inte svettas. Imorgon blir det ny promenad.

Bye!

Idag har BVC varit här på hembesök. Känns bra att få lite information igen, även om ingenting egentligen är nytt så är det bra att bli påmind om saker och ting (exempelvis som att börja med D-vitamin-droppar snart igen). BVC-sköterskan som vi nu har träffat ska vi fortsätta gå hos och det känns jättebra. Skönt att ha en sköterska som man känner förtroende för. Simon sov sig igenom besöket och Elias pratade på om allt och ingenting, till och med sköterskan satt och smålog till slut. Nu har vi broschyrer att kika igen, samt en bok att hämta ut på biblioteket. Jag gillar idén att man får en bokgåva av BVC och biblioteket. Till Elias valde vi Djurboken som vi flitigt har läst under hans första år. Till Simon blir det då Knacka på!, men som säkert Elias kommer att läsa en hel del också. Perfekt!   :)  

Nu medan killarna sover ska jag försöka hinna med att tvätta, tumla och vika undan lite kläder. Har mer energi idag, och solen skiner, så det finns hopp om livet! 

Bye Bye!

Då har vi bestämt oss! Äntligen! Nu hoppas jag bara att vi blir nöjda.   :)
Idag har vi beställt en tvillingvagn och förutom att det blev en vagn till ett bra pris så blev det en vagn i en snygg färg också. (Undrar jag om mina prioriteringar för en vagn är lite fel.... hmmm... måste erkänna att det är samma prioriteringar jag har när jag köper bil..... hihihii..... ) BarnensHus har, hur som, haft ett erbjudande på Carena DoubleSwing och den har vi nu som sagt beställt. Känns jättebra, och speciellt bra är att den är enkel att fälla isär, samt faktiskt inte alls för tung för att lyfta. Vi är jättenöjda med vår Emmaljunga-vagn som vi har, men en sådan ny skulle kosta tre gånger så mycket som denna vagn och jag är övertygad om att Carenan kommer att göra sitt jobb den också. Visst, det är en mycket enklare vagn, men helt klart bra ändå. Allra helst hade jag velat köpa en vagn där det går att ha sitsen både framåt och bakåt så att jag fortfarande ha Elias vänd mot mig och gå och prata med honom när vi är ute och går, men det är nog läge att inse att vår kille håller på att bli stor och låta honom sitta framåtvänd nu. Sedan konstaterade jag även, under tiden vi kikade på vagnen idag, att gubbsingen och jag verkligen är ute i sista stund med att köpa en tvillingvagn. Alla andra familjer/par som var där och kikade på samma vagn hade ett barn med sig och sedan en mage i vädret, det var bara vi som hade våra två killar på plats. Men men, bättre sent än aldrig.   ;)

Så här ser vagnen vi beställt ut:

Efter BarnensHus-besöket tog vi en fika på GävleBro tillsammans med svärfar och Gun så att de skulle få träffa Simon. (De hade inte hunnit göra det än.) Och, för att Elias skulle få leka lite i bollhavet som han tycker så mycket om. Döm vår förvåning och besvikelse då vi upptäckte att de håller på att rusta om hela stället och att barnavdelningen totalt har tagits bort. Det blev fika ändå, och Elias 'åkte' i bilkarusellerna som finns så han blev nöjd tillslut. Men, inga fler besök där då det var bollhavet som var grejen. 

Annars har magen fått vila idag (egentligen igår) och jag har inte ätit mycket alls. Sedan har vi nattat killarna som vanligt vid åtta, och var och varannan dag kommer nog gubbsingen att få natta även mig vid den tidpunkten så att jag får ta igen sömn. Vad jag gör uppe mitt i natten nu? Ja, Simon har ätit sitt nattmål och jag har faktiskt sovit sedan åtta, så lite kraft fanns till ett inlägg. Och, så är jag så glad över vagnen så jag ville berätta. Nu dock - sova!

Nighty-Night!

Har sedan igår varit illamående och magen totalt ur funktion. Vet inte om det beror på att jag är trött och att det tar ut sin rätt, eller om jag håller på att bli sjuk. Minsta lilla motgång nu, hur liten och fånig den kan vara, tar jättemycket på krafterna och jag blir jättelätt ledsen. Hade verkligen sett fram emot en sovmorgon idag, speciellt då jag var uppe med Simon mellan fem och sju imorse, men gubbsingen glömde totalt bort det och jag går nu på sparlåga.

Jag ska försöka blogga om någonting roligare så småningom, känner att jag tyvärr bara gnäller just nu. Men, just nu är det som det är. Hoppas bara att illamåendet går över, tröttheten är nästan enklare att hantera.

Bye Bye!

Det är en regnig lördag och idag händer ingenting speciellt. Vi borde åka in och handla mat, då kyl och frys behöver fyllas på, och sedan beställa en tvillingvagn. Vi har nog bestämt oss för att ta en enkel vagn till ett bra pris, hoppas bara att de finns kvar på BarnensHus.

Just nu sover båda killarna, så jag ska lägga mig i soffan och passa på att vila jag med.
Bye!

Då så, en ny dag och nya krafter. Nästan i alla fall. Har fått sova något så när inatt i alla fall, men stackars gubbsingen och Elias fick efter lite morrande inatt maka sig ur sängen och gå och lägga sig i Elias säng istället. Eftersom jag var så trött tog jag liggande sovande amning inatt, och om även Elias ligger i vår säng får vi helt enkelt inte plats allihopa - så de fick flytta på sig och jag sova. Det innebär dock att jag inte har koll på hur mycket Simon åt inatt, men han hade i alla fall tillgång till maten fram till morgonen så han borde ha varit nöjd. 

Igår, medan killarna sov lunch, började jag läsa en bok jag har sett fram emot att läsa länge. Jag vägrar se vissa filmer då jag vill läsa böckerna först, och nu i sommar ska jag försöka ta mig igenom den - Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson. Jag hann i och för sig inte läsa så jättemånga sidor innan Simon behövde tas upp, och när sedan han somnat om vaknade Elias. Men, jag har börjat läsa boken och ska verkligen försöka unna mig läsupplevelser i sommar. Jag älskar att läsa och vill faktiskt ha de stunderna lite då och då. Ska erkänna att jag läste högt för Elias från det att han var en månad gammal (läste då Dan Browns I cirkelns mitt), och för att få tid till läsning kanske jag ibland ska läsa högt för Simon när jag sitter och ammar? Tror att det blir min plan.
 

Kortet ovan är taget igår då det var jättefint väder. Nu, ja nu regnar det ute så det blir läsning i fåtöljen medan killarna sover en liten stund till.
Bye Bye! 
 

Idag är det ingen rolig dag. Åter igen, jag är trött. Så otroligt jättejättetrött. Och, inte är vi överens om vad vila och avlastning är här hemma. Så, för att inte klaga för mycket är det lika bra att jag tar killarna som behöver mellanmål och uppmärksamhet nu. Jag.... ja jag fortsätter att vara trött..... och får fundera över hur jag vill ha det i mitt liv.....

Bye!

Igår blev Simon två veckor gammal och han blir mer och mer vaken varje dag. Helst vill han sitta i famnen och bara titta sig omkring, då är han nöjd och glad. Gubbsingen passade på att filma honom en kortis, och visst är han söt! Och, så har han blivit så stor redan!!! I bakgrunden dansade jag och Elias en stund, och det var inte riktigt meningen att vi också skulle fastna på film - men, där är vi och vi får bjuda på det.   :)

Bye Bye!

Det är Elias dopdag idag. För två år sedan fick han sitt namn och under dagen har jag flera gånger tänkt att vi ska komma ihåg att tända dopljuset i alla fall en liten stund. Vi gjorde det förra året och det vore kanske en lite mysig tradition att göra det varje år, exempelvis i samband med middagen. Trots att jag har haft dopdagen i huvudet höll vi ändå på att glömma alltihop, men kom som tur var på det i sista stund. Elias, å sin sida, har varit trött och inte riktigt med under hela dagen, och var inte alls förtjust i att jag skulle fotografera och han posera. Ett enda kort blev bra, och typiskt mig att glömma blixten då. 

Grattis på dopdagen, vår store lille kille!!!!
Bye Bye!

Om det inte är den ene, ja då är det den andre. Suck.....

När gubbsingen for iväg till jobbet idag blev Elias jättetokledsen och bara grät och grät och grät. Jag vet att han är trött och inte riktigt sig själv efter helgen, men när man har en liten kille i famnen som också gråter då han i sin tur har magknip, ja då tar det på krafterna. Så, jag sade åt Elias att gå upp på sitt rum - och det gjorde han. Gråtandes givetvis, men upp gick han och där stannade han gråtandes tills jag ropade på honom och sade åt honom att komma ner. Väl i min famn, där även Simon var, lugnade Elias ner sig.

Just nu gråter ingen utav killarna, men båda två vill sitta i famnen och inte alls vara själva. Gubbsingen jobbar som sagt, och vi ska försöka börja få till en vardag här hemma. Men, det är inte lätt. Jösses! Hur hinner man med allt?!?!?! Att amma den ene? Att trösta den andre? Eller, bara gosa med den andre då han fått vänta jättelänge på att lillebror ska ammas och rapa färdigt? Det är inte lätt. Jag antar att då andra fixar detta så kommer jag också att göra det så småningom. Hoppas i alla fall! Men, det är inte lätt....... (var tvungen att säga det en gång till.)

Bye Bye!

Idag har jag fått spendera eftermiddagen med arbetslaget. Det var jätteskönt att komma iväg hemifrån och göra någonting helt annat. Och åh, vad jag tycker om mitt arbetslag!!!! Visst saknar jag jobbet lite grann; att undervisa, träffa elever och att hålla mig sysselsatt, men främst saknar jag min klf-kollega och mina arbetskamrater. Så, idag blev det en del prat och skratt och sedan riktigt god mat som Maritta hade förberett. Simon var med hela tiden och skötte sig helt ok, och Maritta fick också rå om honom mellan varven. 

Den enda som saknades idag var Maddi med -i som var iväg med sitt andra arbetslag. Måste boka in en träff med henne också snart, men tyvärr dröjer det nog till juli. Men, bättre sent än aldrig.   :)

Hursom, TACK Maritta för att vi fick komma och hälsa på, samt för den jättegoda maten! Tack alla för ett bra läsår och ett riktigt bra arbetslag!
Bye Bye!

I förmiddags tog jag och killarna en liten promenad till biblioteket. Elias valde böcker för fullt, och jag fick lägga tillbaka dem. Känns lite tråkigt att inte ta böcker som han väljer, men jag skyller på att han inte har riktigt full koll på vad han tycker om än. Men, skönt med promenad - allra första med Simon - och Simon sov sig igenom hela biblioteksbesöket.   :)

Bye Bye!

Update. Idag får Elias bestämma helt. Hittills har han velat dricka vatten och te, och det har han fått göra. Till lunch ville han ha korv med ketchup, och det fick han. Han har fått behålla allt och är pigg. Jag undrar jag om det är/var magsjuka eller någonting han har fått i sig som gjort honom dålig.... Då vi under (del av) natten och nu under förmiddagen har fyllt poolen ville han bada för en stund sedan, och det gör han nu tillsammans med gubbsingen. Han har jättekul!

Jag ser fram emot att ta ett dopp i vår lilla pool under varma härliga sommardagar. Lycka!   :)
Bye Bye!

Söndagmorgon och vi är trötta, gubbsingen och jag. Vi har varit bortskämda med Elias som tillsammans med oss sovit till halv åtta-åtta, eller i vissa fall till nio. Så är det inte alls längre. Simon har nämligen valt att ha två längre vakna perioder under ett dygn, och dessa infaller ungefär mellan klockan 6 och 9, alltså morgon och kväll. Om han råkar vakna redan klockan fyra-fem så är han vaken från och med det och vill inte alls sova. Eller, så somnar han till i famnen och vaknar direkt när man försöker lägga ner honom i sängen. Jag har till och med försökt prata allvar med killen, men han lyssnar inte.

Trots enorm trötthet har moderskänslorna infunnit sig och idag ska vi bara vara hemma. I fredags mådde Elias lite dåligt på morgonen och kväljdes, men sedan märkte vi ingenting mer under dagen förrän på vid middagen då det all middag kom upp. Under gårdagen var allting bra igen, förutom att han inte har velat äta nästan någonting alls dessa dagar. Imorse bröt magsjukan ut, om det nu är magsjuka, och just nu tvättar jag våra sängkläder som stod i skottlinjen när det hände. Stackars lille kille så trött och matt han har varit under morgonen. Det blir med andra ord att bara pyssla om Elias idag, även om han i skrivandets stund har lite mer kraft.

Hoppas bara nu att varken gubbsingen eller jag åker på magsjuka här hemma. Eller Simon för den delen. Inte alls kul att ha det. Jag undrar jag hur jag skulle orka med magsjuka och ha hand om Simon. Kan man amma när man har magsjuka? Eller, smittas bebisen? Och hur är det, är det bara Elias som ska vara i karantän eller ska vi hålla oss hemma allihopa? Jag som verkligen har sett fram emot att spendera imorgon eftermiddag tillsammans med arbetslaget hos bästa Maritta. Hoppas hoppas att vi andra inte blir sjuka!!!!

Bye Bye!

Under förmiddagen idag har gubbsingen och Elias fortsatt med projekt Sandlåda. Först tog de båda, med en varsin skottkärra, en promenad ner till skogen för att tömma gräs och jord som grävts bort. Synd att jag missade den biten (jag duschade just då) då det hade varit kul att se Elias komma knatande med en hans egna lilla blåa skottkärra längs gatan. Efter promenaden har de sedan fortsatt gräva och dona med sandlådan, medan jag suttit och värmt mig i solen på altanen. Perfekt arbetsfördelning, tycker jag.   ;) 

Nu har lunch intagits och Elias och Simon sover. Då jag igår inte hann med någon kopp kaffe på altanen då Simon vaknade och ville ha sällskap, ska jag nog försöka ta mig en kopp nu istället och ge mina vita ben en ärlig chans att få lite färg på sig. Härliga sommar och sol!!! 

Bye Bye!

Då har vi varit iväg på första BVC-besöket med Simon. Då personalen på BVC-mottagning där vi egentligen ska gå är sjuka, var vi iväg till grannmottagningen. Måste erkänna att jag virrade runt en liten stund tillsammans med Elias och Simon innan jag hittade rätt ingång, men tillslut hamnade vi rätt. BVC-sköterksan som vi träffade var jättebra och jag hoppas att vi kan fortsätta träffa henne istället för att få byta sköterska flera gånger.  

Simon har gått upp i vikt som han ska, vilket innebär att han får i sig mat och mår bra. Jag tog upp frågan om napp då Simon verkar ha ett snuttbehov, och undrade då hur tidigt man kan börja med det, då jag inte kommer ihåg hur gammal Elias var när han började. Och, så länge amningen fungerar som den ska, vilket den verkar göra, finns det inget hinder för att börja med napp om behovet finns. Så, nu får gubbsingen och jag fundera över om och när vi ska ta till napp. Hellre napp än tumme, tycker jag. Hellre napp än jag. Men, det bästa vore om Simon klarar sig helt och hållet utan allt. Vi får se.

Elias var duktig hela tiden vi var iväg, och hittade även en tjej som han pratade och målade tillsammans med. Jag höll mig på avstånd då jag tycker det är så kul att se hur han agerar med andra barn. Tjejen pekade mot dörren in till undersökningsrummet och sade "Min mamma är därinne.". Elias tittade då upp på mig, pekade och sade "Min mamma är där.". Ingenting märkvärdigt egentligen, men jag blir så glad att han vågar ta för sig och pratar med andra barn när de dyker upp. Sedan pratades det inte så jättemycket, men de delade med sig av papper och kritor till varandra och var snälla båda två.   :)  

Nu sover båda killarna lunch och jag ska ta och unna mig en kopp kaffe på altanen. Det är underbart väder idag med!
Bye Bye!

Alltså..... jag vet inte vart tiden tar vägen?!?!?!?!?! Jag hinner inte med att blogga alls som jag vill om dagarna längre. Antingen sitter jag och ammar i fåtöljen, byter blöjor, lagar mat, försöker hinna leka med Elias eller kör multitasking genom att amma, mata Elias och äta själv så att vi alla är nöjda. Eller... tja, jag kanske har svaret där: det är det tiden går åt till här hemma.

Igår var det faktiskt en skön dag, speciellt eftermiddagen var härlig. Vi tog en eftermiddagsfika på altanen och lyxade till det med glass. Elias ville inte alls ha glass, utan druvor istället, och det fick han givetvis. Favoritglassen denna sommar är helt klart CarteD'ors White Chocolate & Red Fruits. Mums!

Sedan planterade Elias och jag lite rosor, som nu står på altanbordet. Jag gillar verkligen blomkrukan som gubbsingen fick av sin pappa när han fyllde år. Nu gäller det bara att få rosorna att överleva. Efter planteringen lekte Elias en bra stund ute medan jag satt i skuggan och bara njöt av att vara, samt ammade där också när gubbsingen kom ut med Simon. Gubbsingen och jag kunde inte göra något annat än att tycka synd om vår store lille kille tillslut när han grävde och lekte bland buskarna vi har på vår gård. Vi måste allvarligt få till sandlådan så att han har någonstans att leka och gräva, Elias, Så, sagt och gjordt, Elias och gubbsingen började projekt Sandlåda och har kommit en liten bit på vägen. Idag bör vi hinna med att olja in lådan så att den kan tas i bruk så snart som möjligt. Efter lek bland jord och buskar igår så var det bara att slänga in Elias i duschen så smutsig som han var.   :)

Några bilder:

Det var gårdagen det. Får se vad denna dag har att bjuda på. Ha en bra fredag!  :)
Bye!

Jag tycker att jag är en bra person. Jag gör det. Jag är omtänksam, snäll, lite rolig ibland, prioriterar många andra innan jag prioriterar mig sjäv, hjälper till om jag kan, är bra på att lyssna och har andra bra kvalitéer. Dock finns det saker som får mig att bli stressad arg och ledsen, och när jag blir stressad arg och ledsen så blir jag mindre rolig. Jag tror gubbsingen håller med, och min kära mamma. Men, så är det bara. Jag tror att det är så för många runt om i världen. Nu har jag varit stressad arg och ledsen i några dagar och kommit fram till att det enklaste är för andra att kanske känna till vad som får mig att må så, so here we go....  (Varning för ett förvirrat och långt inlägg!)

Av ren vana vrider jag om låset på ytterdörren så snart jag har kommit hem. Det var så vi gjorde i min familj när jag växte upp, och det hänger kvar än idag. Det kändes tryggt att ha ytterdörren låst då vi antingen lekte på övervåningen hemma, eller var ute i trädgården, och inte hade någon koll på ytterdörren, uppfarten eller gatan. De personer som eventuellt kunde komma in i huset var de personer som hörde dit. Ganska enkelt, tycker jag. Gubbsingen, för att hitta en motpart, växte upp med en olåst dörr där alla kunde komma och gå som de ville. Även detta hänger kvar än idag och gubbsingen låser sällan ytterdörren. Givetvis har detta har orsakat ett antal situationer där vi inte varit helt rörande överens (exempelvis när jag ofrivilligt har låst honom ute och trott att han har nyckel på sig och han har tagit för givet att dörren kommer att vara olåst).  

Hursom, jag tycker att det hör till vanligt hyfs och respekt att ringa eller knacka på hos folk när man hälsar på någon. Jag tycker att man ska vänta på att dörren ska öppnas, samt vänta på att bli inbjuden. Det är så jag är uppfostrad. Det är så jag förväntar mig att andra ska bete sig mot mig. Men, så finns det personer som kommer från en helt annan kultur och har motsatta vanor, exempelvis gubbsingen. Detta kommer upp då och då, då vi ska hälsa på någon och han kliver in i huset medan jag står kvar tills vi blir inbjudna. Måste se komiskt ut.... Det finns inget rätt eller fel i hur man ska eller inte ska göra, men man kan ha olika uppfattningar om hur det ska vara - och det har vi här hemma.

Givetvis gäller inte allt detta som jag skrivit ovan om man i förväg har bestämt att man ska komma och hälsa på, är väntad eller tillsagd att kliva på för att personen är i tvättstugan och inte kan öppna dörren, eller någonting annat. Allt detta gäller heller ej om ytterdörren står på vid gavel, för då får man nog räkna med att någon kanske tittar in och säger "Hallå!". Uppe i stugan står dörren nästan alltid öppen, och där förväntar vi oss att de som rör sig omkring tittar in och pratar en stund. Det är skillnad på en öppen och en stängd dörr.  

Jag, å min sida, är nog kanske lite väl försiktig när jag hör av mig till mina vänner och bekanta och vill hälsa på. Jag ringer, eller messar, nästintill alltid. Visst, jag erkänner att jag dykt upp oanmäld några få gånger hos Madde med -e, eller när jag har velat överraska någon på födelsedagen, men det är allt. Sedan ger jag alltid mina kompisar, familjen eller vem jag nu hör av mig till, chansen att säga "Nej", en utväg, i samma veva som jag frågar om det passar att ses. Jag vill absolut inte besvära någon och är därmed jätteförsiktig. Jag har tagit för givet att då jag hör av mig och frågar om jag kan komma och hälsa på hos någon, ja då ska den personen i sin tur höra av sig till mig. Men, det så har det inte riktigt blivit.....

Jo, sedan ska vi inte glömma bort att jag är rädd. Om gubbsingen är bortrest och jag ska sova själv kikar jag, innan jag ska sova, igenom alla rum att så de är tomma, samt under sängen så att det inte ligger någon där och lurar. Skulle ytterdörren under dagen ha varit olåst är jag ännu mer rädd. Vi har skrattat åt detta på jobbet, men det finns nog fler än jag som är nojiga. Eller??? Om gubbsingen är bortrest sover jag helst med Elias så att det i alla fall finns någon i närheten. Inte för att jag tror att Elias kan göra någonting alls om det dyker upp någon mitt i natten, men han är en trygghet. Jaja.... jag vet att jag har sett för många skräckfilmer. Men, jag har även hört en del historier från bekanta som fått oväntat besök då de har haft dörren olåst.

När jag pluggade engelska på Högskolan i Skövde fick jag en natt oväntat besök i korridoren jag bodde i. Jag satt och tentapluggade in i sista minuten och hörde plötsligt några killar som skränade, gick i skåpen, knackade på dörrarna etc. Nämnas ska även att det var fredagnatt, mina korridorskompisar var ute på krogen, vi hade glömt att låsa ytterdörren, och killarna som tagit sig in var berusade. Nu hände ingenting den gången, förutom att jag fick spendera en lååång stund åt att försöka få ut killarna igen och sedan en bra stund åt att lugna mig själv då jag tyckte att det hela var jätteobehagligt och var ordentligt rädd. Nu, 14år senare tycker jag fortfarande att hela händelsen var obehaglig. Det sitter alltså i fortfarande.

Så, det här med att hälsa på här hemma, det här med att bara kliva in i huset utan att jag hinner öppna dörren, är ett jättekänsligt ämne som får mig att bli stressad arg och ledsen. Mest arg, eller snarare besviken, blir jag på mig själv när jag blir ifrågasatt och tvingas förklara och ursäkta mig i mitt eget hus. Inte ska det behöva vara så!?!? Visst måste det ändå vara mina idéer/tankar/regler/önskemål (kalla det vad ni vill) som gäller i mitt eget hus!?!?! Att gubbsingen får ge efter i just denna fråga handlar om att han inte alls mår känslomässigt dåligt av vare sig det ena eller det andra sättet - men jag gör tyvärr det.

Vad är det då jag vill säga egentligen??? Jo, snälla kom jättejättegärna och hälsa på!!!! Jag vill det!!! Men,
1. ring eller messa innan du kommer - så att jag får en chans att fräscha till mig, duscha, städa färdigt, klä på mig, eller vad jag nu håller på med

2. ring eller knacka på dörren/ringklockan och vänta tills jag kommer och öppnar - klampa inte bara in för jag blir jättestressad och mår dåligt av det

3. när jag har öppnat dörren, vänta då på att bli inbjuden istället för att tränga dig på - om du inte blir inbjuden finns det en förklaring till det som jag inte orkar ta just då, men du kommer att få veta vad som hänt så småningom

4. om du kommer oanmäld får du räkna med att det kanske inte är läge att ses just då - men jag träffar dig jättegärna vid ett annat tillfälle

5. om dörren mot förmodan inte är låst och jag ändå inte öppnar - klampa inte in ändå för det finns faktiskt en anledning till att jag inte öppnar


Allt det här har med kulturkrockar och vanor att göra. Jag förstår det. Men, acceptera mig för den jag är, med mina bra och mindre bra sidor, med mina idéer om hur saker och ting ska vara. Acceptera det som står ovan. Ifrågasätt mig inte. Om du inte accepterar det, ja då vet du i alla fall hur jag känner och varför jag reagerar som jag gör. Om du inte accepterar det, ja då får du ta konsekvenserna av att jag i längden blir stressad när du kommer och hälsar på. Jag tycker som sagt att jag är en bra person, och jag vill inte vara stressad arg och ledsen när det gäller detta längre. Då vet du.    

Bye!

Simon och jag hämtade Elias på dagis idag. Åhh så vaaaaaaaarm det är ute!!!!!! Jag vill verkligen inte klaga på sommaren, solen och värmen, men det är jättevarmt!!! Minstingarna på dagis gick omkring i blöja ute, och jag skulle inte alls ha något emot att göra det jag med. (Så lite kläder på kroppen som möjligt just nu är det ultimata, och en pool hemma också.)

Lite roligt var i alla fall att en av dagisfröknarna utbrast "Men, jag tror jag ser dubbelt! Det är ju en liten Elias!" när hon såg Simon. Och, jag tycker att de är lika, våra killar. Bra det att den ena är ljus och den andra är mörk. Ska erkänna att det händer att jag säger Elias till Simon ibland.    :)
 

Simon är en vecka gammal idag. Lille knytet.
Bye! 
 

Jag är vaken, men går i dimma idag känns det som. Jag vet inte om det är värmen som gör att jag är borta i både kropp och huvud, eller om det är det att jag sovit en liten stund under förmiddagen. Att jag sedan åter har huvudvärk, för fjärde dagen i rad, gör inte saken bättre. Tycker lite synd om mig själv här hemma.

Det är i alla fall tisdag och Elias är iväg på dagis och leker i några timmar. Jag och Simon har som sagt sovit under förmiddagen och hade det inte varit för att jag legat konstigt med nacken så var det skönt med en tupplur. Gubbsingen är hemma han med, och sitter och småjobbar med dator och telefon. Det är som det ska vara med andra ord.  ;)

Vad vi ska hitta på i eftermiddag har jag inte riktigt koll på. Jag hoppas att huvudvärken ger med sig och att jag blir piggare. En kopp kaffe nu blir med andra ord perfekt!

Bye Bye!

Igår åkte jag och mina killar ner till mina kära föräldrar, och spenderade sedan kvällen med släkten här. Det bjöds på grillat och prat, Elias fick fortsätta leka med sin kusin Oskar vilket givetvis var populärt, och Simon fick några små Välkommen till världen-presenter med gulliga kläder i. Tack snälla för dem!!!   

Idag har Elias och Oskar åter lekt och busat på förmiddagen fram till det att bror, Karin och Oskar skulle åka hem. Jag måste säga att det går vilt till när killarna sätter igång, de trissar varandra något otroligt. Det var en trött Elias som sov lunch ute i vagnen, i tre och en halv timma! Jag lät honom sova då jag antar att han behövde det. Nu under eftermiddagen har det dock varit en pigg kille som hjälpt sin mummu och ukki ute i trädgården. Det har burits stenar och vattnats blommor. Jag gillar smultronbänken och jordgubbstunnan mina föräldrar har. Dessutom har de köpte en liten bänk, som just nu står på altanen, där killarna kan sitta och fika i sommar. Elias ville inte ens fika med oss vid stora bordet utan satt för sig själv vid den lilla bänken i eftermiddags, så mycket gillar han den.   :)

Nu är det kväll och mina små killar sover, så jag säger också  
Nighty-Night!

Tänk att viljan kan vara så stark trots att man inte har några krafter kvar. Alls. Eller, lite kraft fanns det tydligen. Jag beundrar dessa två personer: att de tog sig i mål. Det hade jag aldrig gjort. Jag hade gett upp för länge sedan. Vilken viljestyrka!

Ett ytterligare klipp min bror visade mig härom dagen.
Bye!

Igår visade bror mig ett klipp som jag inte kunde låta bli att skratta åt. Ett gammalt klipp men ack så roligt ändå! Jag ska erkänna att jag tyvärr har förutfattade meningar om den forne president G.W.Bush och det skulle inte förvåna mig om ett samtal hade gått precis så här. hihihii......

Alltid roligt att börja dagen med ett leende. Eller hur!?! Jo, Hu var då också ett namn vi valde bort på grund av den stora risken för förvirring.  ;)
Bye Bye!

Idag blev det bestämt. Vi har gått och smakat på namnet, och det känns nog rätt. Namnet stämmer in på de kriterier vi har och när vi tittar på knytet så stämmer det också. På förlossningen har de en tavla där månader och dagar är markerade, och där man kan sätta upp namnet på sitt barn när han/hon är född. Härom dagen hann vi faktiskt aldrig med att sätta upp den lilla lappen med namnet, och hade vi hunnit sätta upp en lapp hade det stått Knytet på lappen. Efter läkarbesöket idag svängde vi förbi förlossningen och där satte vi upp den lilla lappen, nu med namnet på.

Det är en liten Simon vi har fått! Elias och Simon, våra två killar.   :)
Bye Bye!

Idag är det fullt hus här hemma. Jättekul - men varmt!!!!! Ska egentligen inte klaga på värmen, men det är lite tuffare att svalka sig nu när vi inte kan använda kylningen här hemma. Jag är tokvarm mest hela tiden, men vill inte kyla ner knytet, så då får jag stå ut helt enkelt. 

I förmiddags var gubbsingen och jag iväg på det andra läkarbesöket med knytet. Allt gick bra och knytet har nästan gått upp till födselvikt igen. När sköterskan skulle ta PKU-provet hade hon dock svårt att sticka och få blod, och dessutom var knytet jättehungrig, så vi var tvungna att ta en liten matpaus innan vi kunde fortsätta. Efter det gick allt precis som det skulle och vi hoppas nu att blodprovet inte visar någonting konstigt. Under tiden vi var iväg på läkarbesöket lekte Elias med sin kusin Oskar i lekparken och hade hur kul som helst. Jättebra att bror och Karin kunde ta killarna då. Eller, jättebra och jättesnällt att de hjälper till med det mesta här. 

På vägen hem stannade gubbsingen och jag sedan snabbt till på BarnensHus där jag hämtade ut paketet och vår nya blöjhink. Ska bli skönt att bli av med den gamla blöjhinken då den har börjat stinka. Hoppas att denna räcker några år nu tills vi har helt blöjfria barn.   ;)

Jo, sedan måste jag avsluta med att säga att det inte är helt enkelt när Elias ska klä på sig själv. Elias väljer helst sina kläder själv, och helst vill han klä på sig helt själv också, utan hjälp. I och för sig är det jättebra att han vill klä på sig, det är det, men ibland blir det lite tokigt. Idag sade nämligen gubbsingen åt Elias att ta på sig shortsen då det är så varmt. Sagt och gjort. Att båda benen sedan hamnade i samma byxben och att han fick en liten extra stjärtlapp som hängde bak, ja det var hur sött och roligt som helst. Sedan gillar han sin hockeyhjälm, Elias.   ;) 

Bye Bye! 
 

Idag har Elias fått leka med sin efterlängtade kusin Oskar. Åh, så kul de har haft!!! När de i eftermiddags sprang runt på gården kan jag tänka mig att grannarna inte kunde undgå höra deras skratt och tjut. Jag sprang efter och jagade dem en liten kort stund tills jag blev trött och satte mig på altantrappen, men det hade killarna inte alls något emot utan fortsatte springa runt bara det att de tog vändan via mig som busade sittandes. Tyvärr kom jag inte på att ha med kameran i leken, så inga bilder idag.

Det är alltid kul att träffa bror och Karin, och denna gång var det extra kul att de fick träffa knytet. Både Elias och Oskar är så stora i jämförelse med honom. (Och nej, vi har inte riktigt bestämt oss för namn än.) Imorgon kommer gänget åter och då ska killarna fortsätta leka tillsammans hela dagen, vilket blir jättebra.

Nu ska gubbsingen och jag ta kvällen, så
Nighty-Night!

Igår när vi åkte hem plockade jag med mig en Babybag från BB. Jag tycker verkligen att det är jättebra att man får med sig prover, erbjudanden och smått och gott med sig hem när man fått barn. Så, idag har jag packat upp innehållet och mest glad blev jag för blöjorna som fanns med då de går åt mest hela tiden här hemma. I och för sig använder vi Libero här hemma, men ett extrapaket blöjor är ändå bra. Ikväll, när killarna somnat, ska jag sedan kika i Vi Föräldrar-tidningen som också följde med, och bodysarna ligger redan i tvättmaskinen så att knytet kan använda dem.

Har ytterligare ett paket på BarnensHus att hämta ut och ska försöka hinna göra det någon av de närmsta dagarna. Får se när det hinns med. Ja.... jag passar på att ta allt gratis som jag kan få tag på.    ;)

Bye Bye!

Imorse vaknade jag till och kände mig riktigt utvilad och pigg, tills jag kikade på klockan och såg att den var halv fem på morgonen. Då hade jag bara sovit i tre timmar då knytet hade svårt att komma till ro inför natten på grund av en jättebubblig mage. Stackars liten. Hursom, knytet och jag var uppe en liten sväng då han var hungrig och behövde ny blöja, och sedan har vi sovit till klockan åtta på morgonen. Jösses, vad det går åt blöjor nu också! Hur kan en liten få ur sig så mycket?!?!?!?!

Nu, när vi stigit upp är jag så jättetrött. Jag har helt varit inne på att knytet kommer att sova sina tre timmar, sedan äta lite, sedan fortsätta sova osv osv. Inte kom jag ihåg att det faktiskt tar ett antal dagar innan den rytmen infinner sig, det var det gubbsingen som påminde mig om. Så, de kommande dagarna kommer att vara lite si så där.

Nu har vi fått i oss frukost i alla fall, och Elias har fått ett paket av bebisen: en traktor som kan åka fram och tillbaka samt använda skopan. Lycka! Den traktorn har Elias lekt med nu på morgonen och bland annat kört sin napp i skopan. Bra att han sysselsätter sig själv.

Härnäst, fika i stugan så att knytet får träffa sin farmor. Efter lunch någon gång kommer sedan bror, Karin och deras Oskar och hälsar på. Ska bli jättekul att ha alla mina tre favoritkillar här på en och samma gång!!! (Alltså, Elias, knytet och Oskar.)    ;)

Bye!

Våra killar sover och vi diskuterar namn här, gubbsingen och jag. Ojojojojojoj så svårt det är!!!!!! Ni anar inte. Jag beundrar alla de föräldrar som redan innan födseln har kunnat se och bestämma sig för vad barnet ska heta. Vi har verkligen ingen aning, och inte pratar knytet heller så att han kan hjälpa oss.

Men, vi tänker så här:
- Namnet på knytet ska passa honom.
- Namnet ska passa ihop med storebrors namn, Elias.
- Namnet ska vara enkelt att säga, inte för långt med andra ord.
- Namnet ska vara relativt enkelt att skriva, så att knytet har en chans att lära sig det i skolan någon gång.
- Namnet ska vara internationellt gångbart.
- Namnet ska helst vara ett relativt vanligt namn.
- Namnet ska helst ha en fin och bra betydelse.
- Namnet ska helst inte vara upptaget av kompisars barn, och är det det så ska vi fråga om vi också kan döpa knytet till det.

Som sagt, inte helt lätt det här......  Vi har i alla fall kommit fram till att vårt knyte inte ska heta Achmed. Det namnet är helt och hållet förknippad med nedanstående karaktär och vi vill inte att knytet ska ha så svårt att stava sitt namn när fröken, eller någon annan för den delen, frågar efter det. Åh, vad jag gillar Jeff Dunham!   :)

Bye Bye!
 

För tre timmar sedan åkte vi hem från BB. Gubbsingen och Elias kom och hämtade mig och knytet. I bilen på väg hem kikade jag i baksätet och insåg att vi verkligen hade två killar med där bak, som båda sov. Jag har inte alls vant mig vid tanken, eller faktumet, att vi är en stor familj nu. Stor i min värld alltså. Elias var, innan han somnade, jätteglad åt att inte sitta själv i baksätet även om knytet varken syntes eller hördes mycket.

Så, nu är vi hemma från BB i alla fall och bara är, försökter anpassa oss till den nya vardagen. Elias vill göra samma saker som knytet gör; får knytet en ny blöja så vill Elias ha en, ska knytet ligga i vagnen ska Elias göra det, ska knytet ligga i min famn ja då ska Elias också göra det. Så, nu ska Elias och jag inta soffan och han ska få vila i min famn. Söte store kille!   :)

Älskar mina killar!!!
Bye Bye!