Hemska hemska onsdagmorgon! Nej då, så hemsk är det inte längre, men för två timmar sedan var det inte alls kul. Tänk vad morgnar och dagar pendlar snabbt mellan bra och botten (jag tänker på gårdagen). Men, min snälla pappa räddade mig och dagen genom att snabbt brygga kaffe och sticka en kopp under näsan på mig, så nu finns det hopp om livet igen. Simon har hållit mig vaken hur mycket som helst inatt: han har vaknat, velat äta, sedan inte rapat utan somnat, vaknat upp efter en stund och velat rapa, sedan kommit på att han faktiskt är mer hungrig, sedan somnat och så har det fortsatt.

Nu har jag dock duschat och ätit frukost och det ska bära av till killarnas gammelmormor och gammelmorfar, det ska bli kul att träffa dem igen.
 
Bye!